Det lider mot höst och i svenska skogar befinner sig runt 5400 thailändska bärplockare ute i skog och mark. Varje år rapporteras vidriga arbetsvillkor och dålig arbetsmiljö för bärplockarna. Det blir nyheter och ibland till och med lite debatt. Nästa år börjar det om igen – och så håller det på. På senare tid har myndigheter börjat investera mer tid på att försöka kontrollera arbetet. Fackförbund har tecknat kollektivavtal med svenska mellanhänder, det vill säga de arbetsgivare som sysselsätter arbetarna i Sverige. Men arbetet för att få ordning på en bransch som helt lever på att ligga precis under gränsen för människoexploatering går trögt och problemen verkar alltjämt kvarstå.
En bärplockare plockar bär sju dagar i veckan och arbetar veckor som är långt överskridande de 40 tillåtna timmarna. Det är också vanligt att lönen äts upp av kostnader genom resa och boende. Enligt Tidningen Arbetet betalar varje arbetare upp till 38 000 kronor för flyg tur och retur och för boende och mat i Sverige. För arbetet väl på plats är lönen satt till 24 000 kronor per månad, vilket i många fall genererar ett överskott som inte ens når upp till 9 000 kronor, för två månaders arbete utan lediga dagar. Till det ska läggas ett välkänt fenomen, nämligen det att de thailändska bemanningsbolag som hyr ut arbetarna inte sällan struntar i att betala ut någon lön alls, och att det flera gånger per säsong kommer fram att utsattheten som de thailändska bärplockarna befinner sig i när de arbetar i landet är så grov att den angränsar till människoexploatering.
På en annan del av arbetsmarknaden väntas nu i dagarna dom falla i ett mål som behandlats i rätten. Det gäller ett par som åtalats för människoexploatering efter att, enligt vad som beskrivits som fängelseliknande former, sysselsatt två filippinska kvinnor i arbete med att sköta parets barn och hemhushåll. På pappret, alltså det som visades upp för Migrationsverket, var en av kvinnorna dock kallskänka – allt enligt de åtalades plan. En kallskänka skulle kunna få stanna längre genom ett arbetstillstånd. Och mannen är profilerad krögare. Det fanns enligt åklagaren aldrig någon plan att anställa kvinnan i något kök. Istället fick hon arbeta veckans alla dagar och dygnets alla timmar för under 6 000 kronor i månaden. Under arbetstiden övervakades arbetet med ljud- och filmupptagning, till exempel i det rum som de sov i tillsammans med barnen. Bilden av en empatistörd och iskall exploatör framträder i målet.
Snart ska rätten avgöra om det är olagligt att vara sådan i Sverige idag. Åklagare Thomas Ahlstrand har gjort vad han kunnat, men för Dagens Nyheter konstaterar han krasst att den här typen av utredningar och mål är både ovanliga och svårjobbade.
”Våra system är inte byggda för den här typen av utredningar. Polisen är inte utbildad för det. Vårt arbetsrättsliga system är byggt för ordentliga företag som har ordning på sina papper”, säger han.
Idag kämpar myndigheter mot organiserade kriminella arbetsgivare som satt i system att ducka skatter, bryta arbetsmiljöregler och tvinga arbetskraften till total underkastelse. För varje ärende som klaras upp står tusentals på kö. Det läggs enorma skattemedel på att bekämpa resultatet av avregleringar och uppluckrad arbetsrätt till förmån för ett näringsliv som inte alltid sätter människovärdet först. Brottsuppläggen utvecklas snabbt – betydligt snabbare än vare sig myndigheter eller fackföreningar har resurser eller möjligheter att jaga efter.
”Ordentliga företag som har ordning på sina papper.” Så som det ska vara i Sverige. Så som alldeles för många inbillar sig att det är. Men den arbetsmarknaden finns ju inte längre, det är de thailändska bärplockarna och de filippinska tjänstehjonen praktiska exempel på. Det är inte deras fel. De är offer för vad som i ett modernt samhälle och på en modern arbetsmarknad borde vara det absoluta undantaget är farligt nära att istället vara regeln.
