BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

”Det var en gång en flitig student. Som är brukligt i vissa universitetskretsar trodde hon att hon var kommunist och var alltså för omfördelning av rikedomarna. Hon skämdes för sin far, som var en framgångsrik affärsman. Han var höger och emot socialistiska program. En dag bestämde hon sig för att konfrontera sin far. Hon berättade om den historiska materialismen och Marx dialektik för att han skulle se hur fel han hade när han försvarade ett så orättvist system.

Mitt i allt detta avbröt pappan: ’Hur går dina studier?’

’Mycket bra’, svarade dottern stolt, ’jag snittar 19 på proven, men det har sitt pris, jag går knappt ut, jag har ingen pojkvän och jag sover bara fem timmar om dagen – men jag kommer att ta studenten i tid.’ Då frågar hennes far: ’Och hur går det för Melissa?’ ’Inte så bra, hon kommer inte bli godkänd, hon når inte ens upp till åtta, för hon går och dansar varje vecka, det finns inte en fest där hon inte är, hon skolkar ganska mycket…’ Fadern tittade då sin dotter i ögonen och sa: ’Då tycker jag att du ska tala med dina lärare och be dem att de ger henne två av dina poäng, så hon kommer upp till tio och kan ta studenten. Så kan du omfördela resultatet av dina studier.’ Dottern svarade indignerad: ’Är du full? Ska jag slita ihjäl mig för att hjälpa en latmask? Aldrig i livet!’ Fadern gav henne en öm kram och sa: ’Min dotter, välkommen till kapitalismen!’

Sensmoral: Alla har lätt att fördela någon annans rikedomar. Detta korta meddelande passar 100 procent in på vår situation. När hälften inte vill jobba för att någon annan ska ta hand om dem, och där den andra hälften inte heller vill jobba för att de inte tjänar på det... Detta min vän, är slutet på varje nation. Om du håller med, skicka vidare.”

Den här anekdoten är så belysande för högerns sätt att tänka. Och nu talar jag inte bara om den patriarkala formen: naturligtvis är det en ung tjej som ska tillrättavisas (och avslöjas som egoist) och hennes rike far som representerar visheten. Utan om själva idén. Jag har hört högermänniskor resonera på detta sätt här hemma också: Socialism, tror de, är en naiv tro på att man bara ska få pengar gratis utan att arbeta, medan kapitalism premierar flit, studier och innovation. Att då beskatta bort eller fördela blir den ultimata orättvisan – ett helt samhälle dras då ner i passivitet och lättja.

 I själva verket förhåller det sig precis tvärtom. I den verkliga kapitalismen behöver vår student inte plugga alls. Har hon en kapitalistfar kan hon lugnt gå ut och festa hur mycket hon vill, hon kommer ändå få ärva, medan stackars Melissa kan plugga hur mycket som helst – har hon inget startkapital kommer hon ändå att förbli löntagare. Den verkliga kapitalismen går just ut på att omfördela arbete och rikedomar – från de som arbetar till de som äger företagen.

Kapitalismen bygger på utsugning av arbete i två led. Det första ledet är utsugning av det reproduktiva arbete som utförs av främst kvinnor världen över. Att föda och uppfostra barn, hjälpa andra att föda, laga mat och städa, tvätta och ta hand om gamla och sjuka – detta är grundgrejen, det som alla samhällen bygger på. I större delen av världen är det obetalt. Skälet till att vi i Sverige har en så könsuppdelad arbetsmarknad är att kvinnor får betalt för det vi gör gratis i resten av världen, men vi gör i stort sett samma saker överallt.

Det andra ledet är det lönearbete som går ut på att tillverka, forsla och sälja produkter. Hela kapitalismen bygger på detta, och det är i regel betalt, men de som utför det får aldrig det fulla priset för sitt arbete och generellt är det så att ju hårdare arbete du har och ju längre arbetsdagar, desto lägre betalt får du. En byggarbetare får inte hälften av det som mäklaren får som säljer en av lägenheterna, men mäklaren hade ju inte kunnat sälja huset om ingen byggde det. Och de som tillverkar arbetskläderna i Kina får inte hälften av byggarbetaren. De som tar hand om barnen får i regel ingenting.

Kapitalismen är alltså en omvänd pyramid: de som gör grundgrejen får inget, de som gör grovjobbet får minst, de som gör skrafset runt om får mest och de som äger bolagen tar nästan allt.

När socialismen sätter arbetarna i centrum är det inte för att de har en fetisch för dem eller för att de nedvärderar det reproduktiva arbetet. Utan det är för att lönearbetarna har en nyckelroll: de kan strejka och då faller hela systemet. Ingen bryr sig om en arbetslös strejkar och de kvinnor som jobbar obetalt har svårt att göra det – att sluta bry sig om sitt barn, låta sin gamla farfar dö eller inte städa drabbar ju en själv och de man älskar först. Men så fort detta blir lönearbete kan man strejka, och då är man ett hot mot systemet. För det är den globala kapitalismen som är just det system där 90 procent av folket sliter ihjäl sig för att hjälpa en liten klick latmaskar.