Rent socialantropologiskt är det väldigt spännande, för den som är intresserad av det borgerliga psyket, att se Joachim Gahm (KD), mannen som anser att aborter är mord, bli tårögd när han i ett klipp på SVT pratar om hur ont det gör att höja skatten.

”Jag vill sänka skatten”, säger han med eftertryck. ”Jag vill att Danderyd ska ha Sveriges lägsta skatt. Vi ska slå Carina Wutzler (kommunstyrelsens ordförande i Vellinge, reds. anm) på fingrarna.”

”Så fin kommun är vi.”

På frågan hur det känns att höja skatten, ser Gahms ögon ut att bli blanka. ”Obegripligt”, svarar han.

Den perfekta stormen av ideologi och inkompetens är också spännande. Att ligga i topp bland kommunerna med lägst skatt var så oerhört viktigt, att man – istället för att se till att löpande utgifter faktiskt också bekostades av löpande intäkter – finansierade välfärden med tillfälligt kassaklirr från markförsäljningar. Men mark kan man som bekant bara sälja en gång.

På många sätt är Danderyd ett skyltfönster för borgerlig politik. Här är kommunalskatten bland de lägsta. Skulle inte låga skatter leda till att skatteintäkterna ökade (enligt någon kurva på en coctailservett)? Istället har kommunens skatteintäkter blivit lägre än beräknat. Här kommer någon invända att många i Danderyd faktiskt också betalar statlig skatt. Ja, det gör de, men de finns också bland dem som gör mest skatteavdrag och har högst kapitalinkomster och som tjänar mest på ränteavdraget. Och från om med förra veckan är taket i rut återställt till 50 000 kronor. Grattis alla Danderydsbor!

Danderyd är också bland de fyra kommuner som köper allra mest privat välfärd. 37, 5 procent av välfärden köps i kommunen in från privata utförare. I Sverige är det endast 27 kommuner som köper mer än 20 procent av välfärden, så 37,5 procent är en väldigt hög siffra. Borde det inte då, enligt den marknadsliberala läran, leda till att välfärden är extra effektiv i denna kommun? Tydligen inte. Nämnderna går med underskott.

Men, som vanligt i dagens samtalsklimat, riskerar debatten att kantra. På något sätt kan en illa skött kommunbudget i Danderyd vara invandrarna i Malmös fel. Det kommunala utjämningssystemet har hamnat i skottgluggen. Det system som ska väga upp för geografiska och demografiska utmaningar och som finns till för att välfärden ska vara likvärdig över hela landet. Systemet som gör att rika kommuner får dela med sig till fattiga.

Det är inget konstigt, det är omfördelningspolitik. Den behövs för att väga upp för den omfördelning som hela tiden pågår åt andra hållet, där det utökade rutavdraget och ständiga jobbskatteavdrag (som gynnar höginkomsttagare mest) bara är några av många bäckar. Täby, Danderyd och Solna finns bland de kommuner som bidrar mest till den kommunala utjämningen.

Det har inte kostat dem särskilt mycket, med tanke på att de alla ligger på topp fem på listan över lägsta kommunalskatterna. Med en mer genomsnittlig skattenivå skulle det antagligen inte ha varit något som helst problem för Danderyd att bekosta sin välfärd och bidra till utjämningssystemet. Men har man som främsta ideologiska princip att rika ska få behålla så mycket som möjligt av sina inte särskilt surt förvärvade slantar, så förstår jag att det gör ont att dela med sig.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.