Läs också: Ledarbloggen: Måste lyssna extra noga

Morgan Johansson meddelade för två veckor sen att husen tagit slut i Sverige. Det fanns inget tak och boende för de asylsökande.

Moderata Batra gick i veckan ännu längre och krävde i princip asylrättens upphörande. Folk som söker asyl ska inte få komma in i landet. En mur runt Sverige ska upprättas av gränskontroll som då givetvis inte ska gälla EU-medborgare, det vore att bryta mot EU:s grunder, utan bara de andra. Fast det är detsamma som att bryta mot FN:s deklaration om rätten att söka asyl. Som vi skrivit på.

Vad regeringen och Moderaterna vill åstadkomma med dessa påståenden och förslag är lite svårt att förstå.

Det är som om de vill önska bort verkligheten. De tänker:

”Vi har fri asyl, men den ska inte gälla.

Vi måste ta emot asylsökande, men vi tänker inte ordna tak över huvudet.

Vi vill helst att ni ska återvända till kriget.

Snälla, kan ni inte gå nu.”

Och den politiska drömmen blir plötsligt att vi får ny folkvandring längs motorvägarna fast åt andra hållet.

Hur kan politiker ens tänka tanken.

Vad har vi politiker till egentligen? I motsats till företagsledare, eller ägare eller privatpersoner så kan en folkvald inte säga att ”jag orkar inte med det här”.

Det ansvar en politiker tagit på sig är inte förhandlingsbart. Om en jobbig situation uppstår kan en politiker inte säga att ”den här situationen vill jag inte åtgärda”, en politiker måste faktiskt lösa det hur jobbigt det än är.

Och lösningen kan inte vara att bryta mot de mänskliga rättigheter man svurit att skydda.

Låt oss tänka oss ett otänkbart scenario. Hela Malmö faller samman på grund av en översvämning och orkanstorm. Staden blir obeboelig och hundratusen vandrar norrut för att få skydd.

Kan regeringen då säga: ”Vi kan inte lösa detta”. ”Vi har inga skolor eller byggnader ni kan bo i.” ”Det är bäst om ni inte kommer hit”.

Nej, självklart inte. En kris måste lösas oberoende av kostnader, oberoende av den omställning andra kommuner och myndigheter måste göra. Samhället måste fungera. En politiker kan inte svara ”nu går det inte längre,” en politiker måste svara ”såhär ska vi lösa det”.

Och vända sig till medborgarna och be om hjälp.

Ja, just det.

Be om hjälp när man inte klarar uppdraget bara med myndigheternas vanliga rutiner.

Morgan Johanssons och Anna Kinberg Batras utspel är hisnande i sin historielöshet och naivitet. Ja, för det är naivt att tro att flykt löses genom att tala om ”brist på sängplatser” eller ”gränskontroll”.

Folk flyr för livet. Från krig, från Assad, från IS... Vad är det som är så svårt att förstå?

Om man är cyniker kan man tro att utspelen handlar om inrikespolitik, om att SD ska bromsas bland opinionen. Men så fungerar inte politik. Så korkade är inte våra politiker. Alla vet att ger man efter för rasister så blir det rasisten som vinner. Det går aldrig att backa för dem som vill stoppa flyktingars rättigheter eller som ropar ”kom inte hit” när det är kris.

Jag tror inte alls det handlar om SD. De förvirrade och smått korkade förslagen handlar istället om en vilja att slippa från ansvar. Slippa problemet.

Slippa vara folkvald.

Så vad kan man göra? Det finns flera förslag på hur vi tillsammans kan lösa ett stort mottagande. Folkrörelsen för hjälp till flyktingar är nog landets största politiska kraft på många decennier. Frivilligt arbete i stort som smått.

Miljöpartiet har föreslagit att Migrationsverket ska hyra rum hos folk. Ett bra förslag att undersöka och som Dagens ETC:s undersökning  visar finns det starkt stöd från det bland antirasister och demokrater.

Ett annat förslag är att korttidshyra fritidshus som inte används över vintern. I landet finns över 680 000 fritidshus. Många är långt från stad och olämpliga men nästan 200 000 finns i fritidsområden och nära storstäderna. Många av dem är vinterbonade. Om myndigheterna frågar kan kluster uppstå av fritidshusägare som hyr ut för akut boende. I varje stuga kan en familj bo.

Att påstå att vi ”inte har plats” är helt enkelt absurt.

Men vi kanske inte vill? Vi kanske inte tycker att andra ska få bo några veckor i fritidsområdet under en akut situation?

Det är ett fritt val.

Ingen måste hyra ut, men den som vill borde få göra det. Det är inte annorlunda än att Sverige i kristid tagit emot barn från Finland.

Min poäng är att politikens uppgift är att söka lösningar och be om hjälp.

Inte säga att det inte går.

Det är fint att tala om att öppna hjärtan men det är inte politik. Det är vackra ord.

Det är sant att riksdagen kanske inte klarar jobbet.

Be då om hjälp.

Fråga först och hyr sen.