Till slut kunde alltså den tyska polisen, med hjälp av AI, göra en så omfattande datagenomgång att man med bilder på nätet kunde hitta den eftersökte medlemmen i gamla Baader Meinhof-ligan. Decennier efter att brotten begicks kan ny teknik hitta de som gömt sig.

Myndigheter har idag större möjligheter till övervakning än det gamla DDR hade. Tekniken att granska bilder på internet är inte ny men nu är kraften i bearbetningen av information så väldig att vi får en föraning om vad som är på väg. 

Den övervakningsindustri av medborgarna som Kina utvecklat finns självklart även hos västs rika länder. Beroende på politisk ledning kommer den att användas på olika sätt. Det skulle med hjälp av AI vara enkelt att ta bort allt skattefuskande, om man ville. 

När USA startade sitt ”krig mot terrorismen” upptäckte världen plötsligt att USA kunde övervaka varje bank och varje organisation som skickade pengar. Allt tal om att ”banken skyddar affärshemligheter” visade sig bara vara på låtsas.  (Nej, det är inte en slump att det är USAs myndigheter, inte Finansinspektionen, som avslöjat svenska bankers penningtvätt.)

Jag tror att det är farligt att bli rädd för den här tekniken. Visst kan stater övervaka, men med samma teknik kan journalister avslöja skattefusk och penningtvätt, med en dataström som förut varit omöjlig att hantera.

All ny teknik går åt två håll. Den ökar makten hos den som äger den. Men de ökar också möjligheterna att granska makten. Och i slutändan innebär all ny teknik förändrade maktförhållanden beroende på vilka krafter som organiserar sig bäst.

Kapitalismen befinner sig idag i en kris som vi inte ser, eftersom den snabba utvecklingen fortfarande är i sin linda – och fortfarande hanteras som något man ”lägger till” ekonomin. Inte något som skakar om den.

Men när produktionen av varor blir alltmer automatiserad och datorstyrd når den till slut en punkt där en vara blir meningslös att sälja. Kläderna är nästan där idag – det är inte produkten vi betalar för, utan transporten, designen och reklamen för den.

Allt handlar inte om låga löner. Visst är de usla men att kostnaden för en kjol är nere i två tre kronor handlar om automatisering. Låga löner ökar vinsterna men produktiviteten beror på ny teknik både för råvaror och maskiner.

Det stora problemet för mänskligheten är inte att produktionen blir nästan gratis, utan vilken teknik  som används. Billig mat blir självklar när den produceras med AI, robotar och ren, kostnadseffektiv energi.

Problemet hittills har varit att all mat produceras med fossil energi, och då blir det inte bara klimatförstörande, utan även dyrt. Men med gratis energi från solel, kombinerat med koldioxid och mikrobakterier, kommer 80 procent av alla kor försvinna eftersom sådan mjölk blir extremt billig från livsmedelsfabrikerna.

Och den billiga energin finns ju där. En solig dag i Tyskland blir el olönsamt att sälja eftersom solelen alldeles gratis sprutar in el i nätet. För att klara sig måste energijättarna därmed alltmer luta sig mot att ta betalt för tjänsten att skicka elen hem till folk. På sikt blir det som med kläder: vi betalar mer för reklamkampanjer runt energijättarnas tjänster än för produktion och distribution av energin. (Att skicka el är mycket billigt, kringtjänsterrna dyra.)

Men även här får kapitalismen problem med ny teknik. Om elnätsmonopolen pressar ut orimliga vinster på elkonsumenterna (vilket de självklart kommer göra, girighet styr allt det där) så kommer ny teknik att göra att folk kopplar bort sig från nätet och byter el med varandra via elbilarna. Det enda som kan hindra det är statliga förbud, och vem vinner val på den politiken?

Apropå elbilar presenterades i veckan världens första riktiga elbil med ett pris under 100 000 kronor. Ett kinesiskt bilföretag och franska Renault försöker nu svara. Påståendet att elbilar är dyrare än de bensin- och dieseldrivna är redan en gammal lögn. Frågan är vad elbilsföretagen ska leva på när bilarna blir så billiga. Ska vi betala en avgift för att få vrida på ratten? 

Tänk såhär: Det finns en anledning till att techjättarna bygger appar och system där innehållet inte ägs av användarna, utan av techjättarna själva. Så småningom får du betala en krona för att se en gammal bild på ditt barnbarn i mobilen.

I 250 år har kapitalismen kämpat för att mer och mer områden av våra liv ska ut på marknaden och bli privata tjänster. När produktion automatiseras kan man bara tjäna pengar på råvarorna och energin, men eftersom det också automatiseras tvingas kapitalet globalt att försöka hitta vinsterna i ditt privatliv.

Och visst gillar vi människor det litegrann. Det finns kramkonsulter, det finns låtsasvänner man hyr för en middag. Uppfinningsrikedomen är rätt pinsam när kapitalismen ska in i våra privata sfärer. 

Men något förändras när allt vi behöver blir billigt och det vi inte måste ha blir väldigt dyrt. Att bygga ett hus blir billigt, att hyra ett rum med sovkonsult jättedyrt. En kapitalism som bygger på att vi betalar för att vara medmänniskor.

Den nya tekniken är inte ond, de nya billiga varorna inte problemet. Allt det här ger oss möjlighet att på allvar fördela rikedomar och öka friheten för alla. Men bara om tekniken bryts loss från det privata kapitalägandet. 

Vänsterns stora ångest över om ny teknik ska rädda världen eller inte är ett missförstånd. Ny teknik förändrar ekonomin och friheten ligger i att politiskt våga driva på förändringarna åt mer jämlikhet. 

Vi behöver inte kramkonsulter att beställa via appar. Men vi behöver gratis sjukvård för alla. När allt blir gratis kan vi äntligen ta hand om varann utan att snegla på om det är lönsamt eller inte.