Hade det varit tvärtom – en vit polis som låg med käken mot betongen, skjuten av en svart man bakifrån – hade det kallats avrättning. Nu döms polisen till ett kort straff eftersom domstolen slår fast att det var ett misstag.

Den här berättelsen känner människor i världens alla förorter till. Paris 2005, Aten 2008, London 2011 och Husby 2013. Skillnaden med mordet på 22-årige Oscar Grant som sköts på nyårsafton 2008 i Oakland är att allt fångades på film. Framför hundratals ungdomar med mobilkameror dödades han.

Det är som att både hopp och förtvivlan finns i de där videosekvenserna. Varje gång jag tittar tror jag på något konstigt sätt att polisen ska ångra sig och inte avlossa skottet. Han måste ju veta att han är filmad. Det här är ju beviset på hur makt sprider sig, hur mobilkameror gör att polisen inte kan trakassera och misshandla folk som förut. Men den här polisen gör det ändå. Allt är som vanligt. Djupt inne vet han förmodligen att han aldrig kommer att dömas till ett hårt straff.

Om inte allt detta hade dokumenterats i Fruitvale Station, en av förra årets bästa spelfilmer, så hade vi förmodligen glömt bort det. För oss som inte bor där hade Grant bara blivit ett i raden av alla namn som förknippas med ett polisskott i en förort vi inte känner till.

Men där det händer minns alla. I Husby kommer minnet alltid leva kvar. Och på vilket annat sätt kan man komma ihåg det än att det är okej för polisen att döda och ljuga bara det sker i ett postnummerområde där det inte bor människor från de övre skikten? 

I veckans Uppdrag granskning (12/2) avslöjades det att superpoliserna ur insatsstyrkan som sköt pensionären som bar kniv, direkt efteråt fått sitta i gruppsamtal för att hantera händelsen. När de sen förhördes två veckor efter var deras berättelse om skjutningen så samstämmig och perfekt i linje med polisens rutiner att ingen kunde ifrågasätta att något gått fel.

Hade det varit några Husbykillar som pratat ihop sig på liknande sätt hade rätten slagit fast att deras historia lät konstruerad och mindre trovärdig. När polisen gör samma sak går fallet inte ens till rättegång.

För som reportaget visar så finns det massor att utreda:

• Varför har de vanliga poliserna – som inte snackat ihop sig  med insatsstyrkan – helt andra berättelser om vad som hände inne i lägenheten?

• Varför backade inte insatsstyrkan undan när man tagit hand om kvinnan i lägenheten istället för att gå till attack?

• Varför ljög polisen om att mannen dog på sjukhuset när han i verkligheten dog direkt av ett skott i huvudet? 

Inget av det här kommer vi att få svar på. Ingen kommer att ställas till svars. För när det gäller polisens våld så gäller samma regler här som på Oaklands tunnelbana.

Polisen skyddar sig själva, inte sina medborgare.