Alla är förbannade över bostadsbristen och folk säger den ena märkliga saken efter den andra. Borgerliga Emmyly Bönfors (C), Jonas Ransgård (M), Helene Odenjung (L) och David Lega (KD) skrev till exempel i GP (2 november) att det behövs ”en annan bostadspolitik med ’bostäder som fler efterfrågar’”. Det vill säga, enligt dem själva, fler småhus och omvandling av fler hyresrätter till bostadsrätter. Det här resonemanget är för oss andra obegripligt. För vad är det att ”efterfråga” något? Begreppet tycks kunna vändas på hur många gånger som helst och för varje gång betyder det någonting nytt. För hur är det: finns det verkligen så stor efterfrågan på bostadsrätter? Verkligen?
Vad som egentligen efterfrågas är förstås hyresrätter. Men det här handlar om lönsamhet. Då betyder efterfrågan någonting annat.
Göteborgs stad äger hela fem bostadsbolag i koncernbolaget Framtiden: Poseidon, Familjebostäder, Bostadsbolaget, Gårdstensbostäder och Egnahemsbolaget. Men planeringsprocessen och nyproduktionen av bostäder i Göteborg är långsammare än i andra motsvarande städer, trots mängden kommunala bostadsbolag. Och enligt hyresgästföreningen har andelen hyresrätter i Göteborg minskat under 2000-talet. För även om de kommunala bostäderna inte säljer ut sina lägenheter här, har 14 000 hyreslägenheter (ägda av privata hyresvärdar) ombildats till bostadsrätter. Samtidigt byggdes 11200 nya hyresrätter i Göteborg vilket innebär en sammanlagd förlust av 3 000 hyresrätter.
Men frågan blir lite för enkel om man låter det handla enbart om hyresrätter kontra bostadsrätter. För det har hänt någonting på sista tiden. Fastighetsjätten Wallenstam, som i det tysta har lagt under sig en stor del av centrala stan runt Avenyn (och som dessvärre har bestämt sig att dyr-renovera det populära bostadsområdet Vita Björn i Majorna), meddelade nyligen att de avbryter försäljningen av bostadsrätter i Solberga i Stockholm och gör om dem till hyresrätter. Det här beror på att priserna på bostadsrätter just nu sjunker, vilket är en följd av amorteringskraven.
Det hade förstås varit bra, om det inte hade varit för är att det ser ut som om de billiga hyresrätterna ändå försvinner och de som tillkommer är dyra (tvåorna i Wallenstams nya hyresområde i Stockholm ligger på knappt 10 000 i månaden). Gissa vilken sort som efterfrågas mest.
Men, hur var det nu med den där efterfrågan på bostadsrätter? Jo, skriver Boverket i en rapport från 2012, ”om efterfrågan på hyresrätter överstiger utbudet kan många tvingas köpa sin bostad, vilket bidrar till högre priser på ägandemarknaden. Ett lågt utbud av hyresrätter och höga priser på ägandemarknaden kan i sin tur resultera i att vissa grupper utestängs från bostadsmarknaden.”
Precis: 2017 var den genomsnittliga väntetiden för folk som sökte lägenhet på Boplats 1697 dagar. I Svenska Dagbladet (3 mars) står det att i augusti 2017 var priset på bostadsrätter som högst, i Göteborgs innerstad låg det på 65 000 kronor per kvadratmeter. Men det har sjunkit. Efter årsskiftet ligger priset på 58 000 per kvadratmeter. En del kan betala. Andra kan inte. Och en del av de som kan betala tvingas alltså köpa en bostadsrätt fast de egentligen vill ha, eller behöver, en hyresrätt. De som inte har råd får vara utan bostad så länge de inte får tag i en hyresrätt. Ibland tvingas kommuner själva till och med köpa in sig i bostadsrättsföreningar för att få tillgång till lägenheter till folk som har akut behov, framför allt nyanlända.
Så fiffigt kan man alltså skapa efterfrågan på bostadsrätter (och dyra hyresrätter) som man sedan kan hänvisa tillbaka till för att motivera vilken boform som prioriteras när man planerar nya bostäder. Bara det att samtidigt som efterfrågan på bostadsrätter ökar, ökar även antalet bostadslösa, ja, och dessutom förstås: efterfrågan på svartkontrakt.