Men frågan är om stödet för S överlever ett svek om tryggheten på jobbet – nu i coronatid, då otryggheten ökar så påtagligt.
I slutet av maj ska en av de två utredningar som regeringen tillsatt om arbetsrätten presenteras.
Under tiden sitter parterna LO, Svenskt Näringsliv och PTK i förhandlingar för att nå en kompromiss för en mer flexibel arbetsrätt, vilket fortsätter i höst. Lyckas de inte, genomförs regeringens förslag, enligt januariavtalet.
Och här ser vi en av de värsta baksidorna av januariavtalet.
Arbetet avslöjade i mitten av februari, att regeringens förslag bland annat handlar om att låta företag med färre än 15 anställda göra undantag från begreppet ”saklig grund” när det gäller uppsägning av personliga skäl.
LO-veteranen Ingemar E L Göransson har räknat ut att det skulle innebära att minst en fjärdedel av arbetskraften i praktiken skulle bli närmast rättslösa och ”inte omfattas av de mest elementära arbetsrättsliga rättigheter”.
Tack vare lagen om anställningstrygghet, las, måste fack och arbetsgivare komma överens om undantag från regeln sist in först ut, i alla företag med fler än 10 anställda. Facket går med på vissa undantag från turordningsreglerna, i utbyte mot sådant som till exempel en bra pensionslösning för någon som accepterar att inte vara kvar.
Det här görs – och det fungerar. Ändå krävde de borgerliga samarbetspartierna en utredning som syftar till att göra regelverket mer ”flexibelt”.
Om lagen ändras – det enda konkreta som hittills läckt ut, är ytterligare undantag från turordningsreglerna – ökar otryggheten och facket försvagas.
LO-styrelsen har nu tagit ställning till de motioner som är inskickade till kongressen. Den mest omtalade handlar om Las-förhandlingarna och styrelsen valde att bifalla tre krav: Att samtliga fackförbund får insyn, att inte medverka till att förändra reglerna om saklig grund för uppsägning och att inte medverka till att de tvingande reglerna i Las görs dispositiva (alltså att de kan avtalas bort), ens genom centralt kollektivavtal.
Det är bra. Det sjuder av vrede i de fackliga leden nu, vilket bland annat syns i Facebookgruppen Försvara turorningsreglerna i Las, så LO-ledningen är pressad.
Men det är fortfarande oklart om LO:s styrelse har samma tydliga inställning om att turordningsreglerna i Las inte får försvagas. Det steget måste också tas.
Och om det görs finns ytterst få utsikter att arbetsmarknadens parter kommer överens. Frågan bollas tillbaka till regeringen.
Kanske kan den smygande vänstervåg corona verkar leda till få samarbetspartierna att backa? Om inte – hur ska S överleva som parti, om de sviker löntagarna i trygghetsfrågan?
Transport hotar med strejk om förslaget läggs fram. Det borde hela fackföreningsrörelsen göra. Man borde sluta leden för de svagare, för hela arbetarrörelsen.
Vill Socialdemokratin vara en del av arbetarrörelsen, så måste partiet ta den här fajten. I längden räcker inte en opinionsskjuts från ett krisläge för att vända den nedåtgående trend vi sett under många år nu. Ett arbetarparti som vill vara relevant för arbetare måste visa att det står på arbetarnas sida.
PRENUMERERA PÅ NYHETSMAGASINET ETC
Den här artikeln kommer från Nyhetsmagasinet ETC
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
