Hälften av de underkända buden kör för Foodora. Det här är inte första gången företaget uppvisar allvarliga brister.

Senast i våras kritiserades bolaget i en rapport från Arbetsmiljöverket. Flera av anmärkningarna handlar om hanteringen och förebyggandet av hot och våld i arbetet, men berör även utrustning, belastningsergonomi, möjligheten till pauser och toalettbesök, och kännedom om hur de anställda har det på jobbet. Arbetsmiljöverket konstaterar att cheferna har så bristfälliga kunskaper om arbetsmiljö att företaget är i behov av extern hjälp.

Genom åren har anställda lämnat otaliga vittnesmål om dåliga arbetsförhållanden, otrygga anställningar och låga löner. 2019 kunde Breakit avslöja att i snitt ett Foodorabud skadas i trafiken varannan dag (konkurrenter som Ubereats och Wolt rapporterar inte in olycksfall i arbetet överhuvudtaget) och kritiken från fackligt håll har varit skarp.

Även det kollektivavtal som Foodora slöt med Transportarbetareförbundet har klandrats för att tjäna som en glättig PR-front, medan stora delar av arbetsstyrkan inte omfattas av avtalet och i Malmö fick missnöjda Foodorabud nog och startade en egen budfirma, Alternativa Kuriren, där de gemensamt leder och fördelar både arbetet och vinsten.

Göteborgspolisen kommer att fortsätta kontrollerna för att få bukt med mopedbuden eftersom de utgör en trafikfara. Polisen efterlyser ett större ansvarstagande från arbetsgivarna. Samtidigt tillbakavisar Foodora polisens uppgifter och skriver i ett mail till GT:

”Vi anställer inte människor som bryter mot trafikregler, saknar arbetstillstånd eller förarbevis. Vi har självklart som krav att alla våra anställda ska följa de lagar som råder.”

Men nog om Foodora och deras konkurrenter.

Under nedstängningen av Wuhan blev mopedbuden hjältar; en livlina för isolerade människor i behov av färsk mat, mediciner och andra förnödenheter. De hyllades på samma sätt som vi, åtminstone för en stund, applåderade sjukhuspersonalen.

Att arbeta som bud i någon av Kinas storstäder är inget välbetalt jobb. Arbetsmiljön är farlig och villkoren hårda. Stora delar av arbetsstyrkan består av migrantarbetare från landsbygden. Deras status kan jämföras med hur vi i Sverige ser på invandring. Man vill inte gärna ha sina barn i samma skolor och bostadsområden, migranterna utsätts rutinmässigt för diskriminering och saknar samma rättigheter som storstadsbor.

Situationen beror delvis på det urgamla hoku-systemet, ett folkbokföringssystem med rötter tusentals år bakåt i tiden. Hoku följde med in i Folkrepubliken, som syftade till att använda det som ett styrverktyg för att skapa social stabilitet, ̈och industriell utveckling. I praktiken har det dock även fördjupat klyftorna mellan stad och land, då det premierar storstadsbor genom bland annat förtur till attraktiva jobb och skolor. Det är också svårt att få sin status ändrad.

Sedan 80-talet har hoku reformerats och luckrats upp, men de strukturer av klass och diskriminering som byggts in i samhället försvinner inte. Kanske var Wuhan-bornas hyllningar av matbuden ett kortlivat fenomen, där storstadsbor tvingades blicka utåt från karantänen. I intervjuer vittnar buden om hur kunderna, som vanligtvis undvek att se på dem eller möta deras blickar, plötsligt började hälsa och säga tack vid leveranserna. Men även om det rörde sig om korta krusningar på ytan fick vi också poesi och andra röster från ett Kina vi inte ofta ser. Bland annat började mopedbudet Zhang Sai beskriva vardagen under pandemin, med sin egen röst, i hopp om att fler ska kunna hitta sina.

Medan Göteborgspolisen arbetar vidare med sina kontroller, Zhang Sai skriver poesi och sagor, och Alternativa Kuriren tar makten i egna händer, behöver vi andra också stödja människor som kämpar för sina rättigheter. Solidaritet är vår enda möjlighet.