Onödigt, tycker Andersson i Folkbladet (24/7). Han såg inte hur människor hotades och misshandlades. Han såg bara förvirrade unga män. Och han har fler exempel på dålig populism. Att politiker dyker upp där det brinner och ”söker uppmärksamhet”. Gissningsvis räknar han Stefan Löfven till dessa, en ”bekväm fuskare”.
Så var finns egentligen populism som vinner Anderssons gillande? Den kommer från Sverigedemokraterna, vars representanter uppträder som ”naturligt integrerade delar av de människor som finns där ute och kämpar mot problemen”. En riksdagsledamot är hemvärnssoldat som släcker skog, en annan riksdagsledamot lånar ut sin äng för att byalaget ska få foder till djuren.
Andersson är besjälad av att ha läst Paulina Neuding, som i Kvartal (21/7) imponeras av att Paula Bieler – hemvärnssoldaten – avbryter sin semester för att möta flammorna.
”En kvinnohand med en slät guldring, ett par kängor, kamouflagekläder och Försvarets ryggsäck slängd på pendeltågssätet mitt emot”, beskriver Neuding den selfie som Bieler kommunicerat inför sitt uppdrag för att, ja, söka uppmärksamhet.
Det här borde fler medier ha rapporterat om, anser Neuding.
”Det är svårt att föreställa sig att en motsvarande bild på Birgitta Ohlsson, Gudrun Schyman eller Veronica Palm inte skulle bli en nyhet på tema genuint engagemang och feministisk övertygelse.”
Till sist landar Neuding i att Sverigedemokraterna befinner sig i sin ”naturliga hemvist”, att de förstår en ”nationell ödesgemenskap”. Hos dem ligger ett lokalt perspektiv – engagemang – så nära att politiska strateger inte behöver uppfinna det. En alldeles äkta, folklig sorgkant under naglarna.
Tillbaka till verkligheten.
Faktum är att Sverigedemokraterna tar varje chans att svika Sverige, speciellt där partiet har sin så kallade naturliga hemvist, utanför de största städerna.
I landets kommunfullmäktige ekar 85 stolar tomma. Sverigedemokraterna står för 78 stycken, visade nyligen SVT.
Utöver det, visade Dagens Nyheter, finns 155 stolar där personer sitter kvar som politiska vildar, efter att ha lämnat eller tvingats bort från Sverigedemokraterna, eller så har de helt enkelt bytt parti.
Tar sitt ansvar lokalt…
Nej, raka motsatsen.
Sviker.
Gång på gång, i kommun efter kommun.
Sverigedemokraterna lovar att en röst på partiet är en röst på god krisberedskap.
”Antingen fortsätter Sverige med felprioriteringar och ett hopp om att länderna i vårt närområde, med en bättre krisberedskap, kan komma till undsättning vid alla tillfällen även i framtiden eller så stärker vi den svenska förmågan så att vi kan sätta in tidiga och effektiva insatser. För oss är svaret självklart”, skriver man på Facebook.
Men den ekonomiska politiken som Sverigedemokraterna föreslår skulle massakrera allt vad välfärd heter, med krisberedskap som ett offer i mängden bland skola, vård och omsorg.
I fjol intervjuade jag LO-ekonomen Åsa-Pia Järliden Bergström som analyserat Sverigedemokraternas förstörande budgetidéer.
Det handlar om en politik med kraftiga nedskärningar vad gäller statsbidrag till kommunerna, särskilt generella statsbidrag som skulle krympa med 48 miljarder kronor år 2020. Totalt vill Sverigedemokraterna minska anslagen till kommunsektorn – Järliden Bergström räknar anslag där 80 procent eller mer går till kommunerna – med hela 73 miljarder kronor 2020.
”Det här slår direkt mot välfärden”, sa Järliden Bergström.
”Det är en väldigt konstig politik med tanke på Sverigedemokraternas väljarbas. Det är en extrem högerpolitik.”
Peter Egardt (S) är kommunalråd i Älvdalen. Han berättar vad denna högerpolitik konkret skulle betyda för hans kommun. 109 miljoner kronor mindre per år. 25 procent mindre per år. Det vore ett sådant slag att Älvdalen måste lägga ner alla äldreboenden. Eller stänga alla grundskolor. Eller avbryta sin myndighetsutövning – inklusive räddningstjänsten, första försvarslinjen mot en skogsbrand.
Egardt skriver i Dalademokraten (23/7):
”Summa summarum innebär en röst på Sverigedemokraterna en röst på ett helt verklighetsfrämmande parti med en helt verklighetsfrämmande politik som totalt skulle rasera hela den välfärd vi idag tar för given.”
För att sammanfatta:
Sverigedemokraterna vill förlama kommunerna med konsekvens att Sverige skulle få sämre förutsättningar att möta kriser av det slag som vi ser nu.
Sverigedemokraterna är också, utan konkurrens, sämst av alla partier på att hantera orsakerna till den klimatförändring som kommer att ge Sverige fler perioder av samhällsfarliga väderperioder, med både extrem värme och extrem köld. Nej till Parisavtalet, ja till angrepp mot ”tendentiösa” SMHI. Bättre än så blir det inte.
Verklighetsfrämmande, ja.
En uniform och en äng, sedan sänker sig glorian från den del av borgerligheten – inklusive socialdemokraten på Folkbladet – som helst av allt vill normalisera Sverigedemokraterna, även om det betyder att utmåla ett toppstyrt, opålitligt, klimatförstörande, välfärdshotande parti till något slags ansvarstagande folkrörelse.
Hyfsad utväxling på några inlägg i sociala medier.
