Egentligen menar talmannen nog inte alls just det. För är det någonting som talmän rent generellt avskyr så är det pigga riksdagsledamöter som fulla av iver inleder höstterminen med att skriva motioner för fulla muggar. Motionerna ska harvas igenom hela långa vägen med utskottsbehandling, riksdagsdebatt och beslutsförfarande som ändas med ett avslag. 

Det talmannen nog, i sitt lilla sommartal inför riksdagssläppet, egentligen önskar de folkvalda är att de ska bli lagom slöa i sommarvärmen och reflektera över annat än att skriva hopplösa motioner.

I år tillkommer dock en varning. I år ska ledamöterna vara medvetna om att krig och andra kriser kan medföra att de återkallas för att ta mer eller mindre genomtänkta beslut. En ny rapport från försvarsberedningen meddelar nämligen att Ryssland minsann kan anfalla till luft, till sjöss, till vardags och till helg eftersom – det är andemeningen – Vladimir Putin är galen och anser att det finns vapen över som kan nyttjas mot Sverige.

Om så sker kallas krigsdelegationen samman, det är en liten av partierna utvald skara (50 stycken) som på lagom hemlig plats ska fungera som krisriksdag. Jag har varit en av denna illustra församling, dock i en tid då vi alla hoppades på fred (utan ryska angrepp på gamla Sovjetstater) och nästan alla hoppades på frihet (från medlemskap i Nato). 

Försvarsberedningens rapport är på många sätt en tragisk läsning, det framgår bland annat att det ryska invasionskriget redan efter ett år fört med sig att 300 000 soldater dött eller skadats allvarligt. Mentala skador räknas inte in, de kommer senare. Det nämns emellertid inte att de allra flesta av de där soldaterna som dött och skadats alldeles nyss var vanliga civila pappor, söner, bröder, grannar och arbetskamrater. Och på senare tid också – när så många män som dött måste ersättas med andra – allt fler civila mammor, döttrar, systrar. Det låter på något sätt förmildrande att tala om döda soldater istället för döda civila.

Kriget förväntas pågå många år. Hur många ska dö innan det idag, mer eller mindre, förbjudna F-ordet får börja användas? 

Lakoniskt meddelar Försvarsberedningen att Ryssland kan fälla kärnvapen över Sverige. Varför kan förstås diskuteras. Möjligen för att Sverige, enligt rapporten, ska kunna fungera som ”uppmarschområde” för Natos flyg-, mark- och sjöstridskrafter. Beredningens ordförande meddelar dock frenetiskt att Sveriges säkerhet är större idag än för ett år sedan. Ju mer en konflikt eldas på, desto säkrare är vi således enligt denna logik. Till och med  när vi har att göra med ledare som anses galna, hämndlystna och fyllda av prestige. Den säkerhetsstrategiska analysen tycks mig enögd.

Vi lever verkligen i den enögda krigsretorikens tidevarv. Rapporten är därför i stort sett helt befriad från det där hemska F-ordet. F som i fred.

Strategier för att minska konfliktzonerna och för avveckling av kärnvapen ligger utanför krigsretorikens ramar, så sådant ska vi inte tala om i en tid när friheten att tala inskränks såväl av vurmen för Nato som bugandet för Erdogan.

Det räcker alltså inte med kärnvapenhot och de redan 300 000 döda och skadade – de flesta alldeles nyss civila – för att F-ordet ska nyttjas som en central del av Försvarsberedningens rapport. Vi ska numera bara se med ett öga och blunda kraftigt med det andra. Med ett öga brukar det ske dimensionsförsvagning. Må de sommarlediga ledamöterna reflektera över det.