I veckan travade de svenska jättarna inom dagligvaruhandel upp till Elisabeth Svantesson (M). Finansministern vill höra mer om hur de resonerar kring prisläget. Det kan man förstå. På bara fyra år har maten blivit 32 procent dyrare, enligt SCB. Svantesson verkar tro att konstruktiv dialog är vägen framåt, att de tre stora – Ica, Coop och Axfood – kommer till varje möte uppfyllda av samhällsansvar. Men det verkar inte vara så.
I onsdags klubbade Axfood en utdelning på 1,9 miljarder. Mer än i fjol. Det har blivit en trend. Stigande utdelning rakt genom pandemi och inflation och katastrofväder och Rysslands krig.
Inte undra på att folk är förbannade.
Det var Annika Morina, 47, som satte igång bojkottrörelsen som pågår denna vecka. Hon berättade nyligen för Dagens ETC varför hon fick nog och lade upp en video på Tiktok som väckte något hos väldigt, väldigt många.
”Jag hade precis varit och handlat på Willys, där jag upptäckte att min tomatpuré blivit 50 procent dyrare. Det var lite droppen. Priserna har ju gått upp så himla fort senaste tiden så man har knappt hunnit reagera.”
Och hon fortsatte:
”Jag vill att politikerna faktiskt lyssnar på folk i det här, för det här går inte längre. Höjer vi våra röster över sådant som vi inte tycker är okej i samhället kanske vi kan få de som jobbar för oss att lyssna.”
Fungerar bojkott?
Personligen tror jag att oligopolet som har delat upp marknaden mellan sig är skakat. Det kommer lismande annonser som svarar på missnöjet. Svenskt Näringsliv skickar fram Marcus Wallenberg. Han säger:
”Det vore klädsamt om diskussionen handlade om fakta.”
Wallenberg, som i egenskap av miljardär kanske inte är så värst känslig för vad ett Bregott kostar, menar tvärsäkert att matkoncernerna straffas för sådant som ligger utanför deras kontroll.
Men ja, fakta gillar vi absolut på Dagens ETC.
Vi arbetar nu med en större granskning som handlar om den största aktören. Siffror. Data. Svart på vitt. Kommer inom kort. Ett komplext arbete, tidskrävande, men med prenumeranter och crowdfundare i ryggen har vi förutsättningarna att hitta nya metoder och göra det fullt ut.
Inspirerad av detta projekt gör jag en snabbversion för min egen Ica-butik, den jag handlar på åtminstone några dagar i veckan. Den ligger nära jobbet, nära hem. Den har ett bra utbud. Den gräver tyvärr också ett allt djupare hål genom plånboken.
Lite pikant är det allt.
Känner ägaren av samma press som sina kunder?
Inte riktigt, nej.
Senaste åren har det totalt blivit utdelning på långt över 30 miljoner kronor.
2024 var ett gyllene rekordår, utdelning på 14,5 miljoner.
2022-2023 tjänade han själv drygt 11 miljoner kronor.
Förra året slog han till på en vräkig villa för 20 miljoner.
Det finns en handfull bilar registrerade på firman. Varför behöver en Ica-butik tre stycken Mercedes och en Lexus? Det kan man undra. Lite pikant är det allt.
Jag frågar en av handlarens anställda i kassan om det där. Nej, någon Mercedes har de inte sett röken av. Men de har tjatat sig till nya mikrovågsugnar att värma maten med till lunch. Alltid något.
Fakta.
Som när vi häromåret hittade 25 stycken Ica-handlare på listan över Sveriges toppinkomsttagare. De drog in över en miljard kronor. Eller som vi formulerade det: ”De tjänar mer än börstoppar, bor i lyxvillor och kör Aston Martin eller Porsche.”
Eller Mercedes.
Dagens ETC granskar många saker, men en av av de viktigaste är tveklöst ekonomisk orättvisa där vanligt folk kläms mellan starka intressen. Då kan journalistik vara avgörande. För att man ska få veta hur det egentligen ligger till. Och för att man ska påminnas om vad som är rimligt. Och om vad som är girighet.
”Det har blivit lyx att äta när det ska vara en rättighet.”
Så förklarade Annika Morina behovet av att ge matjättarna en näsbränna.
För så kan vi ju inte ha det.
