De senaste åren har klimatkrisens konsekvenser för vintersporten blivit allt mer påtagliga. Skidanläggningar i Europa har fått lägga ner, säsongen har blivit kortare. För bara några veckor sedan tvingades det svenska längdskidlandslaget avbryta ett läger på grund av snöbrist. 

Sedan 2009 har Preem varit Vasaloppets huvudsponsor. Jag har själv stakat i de där spåren, sett Preemskyltarna utmed banan. Det är absurt: som om ett tobaksföretag skulle sponsra en lungcancerkonferens. Tack och lov att Rebellmammorna, som i helgen anordnade en parad med budskapet ”rädda vintern”, protesterar. 

Och kanske kommer skidåkarna själva att engagera sig mer i frågan framöver. Ett sådant exempel är elitåkaren Björn Sandström, som oroar sig över klimatförändringarna och bland annat tar elbil i stället för flyg till träningsläger.

– Vi håller på att döda vår egen sport, säger Björn till SVT Nyheter Jämtland.

Om fler åkare går samman kan man ställa krav på internationella skidförbundet om minskad klimatpåverkan. Dessutom får vi offentliga personer – förebilder – som engagerar sig i klimatet, och det är en bristvara.

En kris så komplex som klimatet kan kännas avlägsen, som något man inte har personligt ansvar för. Men för skidåkare borde det inte råda någon tvekan. Klimatkrisen borde vara prio ett, för så ser hierarkin ut: ingen snö, inga skidor.