En halv miljon kronor i månaden-bra.

Men det går ju inte toppen för SJ. Bolaget har dock självinsikt och vill inte skylla ifrån sig, enligt ett mejl undertecknat Lingegård.

Lingegårds förklaring till kaoset (11 000 inställda avgångar i december och januari) är att det blev mer vinter än det brukar bli på vintern och SJ ställde in för få tåg. 

Ja, det är ungefär hela innebörden av mejlet, som ska likna någon sorts ursäkt till mig som kund. 

SJ, ni är inte förlåtna. 

Det enda som kan få mig att våga välja SJ igen är ett löfte om massiva satsningar på att rusta upp tågen och en ambition om sänkta priser och mer flexibilitet. (Och en regering som tar tag i järnvägsunderhållet.)

Men SJ fortsätter att vara SJ, alltså dåliga. Nyligen meddelades att ombokningsbara biljetter inte kommer att erbjudas under ett kommande systembyte. Återstår gör alternativen “ej ombokningsbar” och “återbetalningsbar”, alltså ingen flexibilitet alls eller väldigt dyr flexibilitet (runt 200 kronor extra). 

Ironiskt nog skriver jag det här från ett SJ-tåg som står still fast vi inte ska stå still.

Lokföraren säger att det bara handlar om minuter, men jag har varit med förut, jag vet att SJ-minuter är många gånger värre än tvättmaskinsminuter, att de snabbt blir timmar.

Nej, rälsproblemen är inte SJ:s. Men det är ingen brist på problem de kan åtgärda: vagnarna, priserna, flexibiliteten.

Det är heller ingen brist på pengar: SJ gjorde 449 miljoner i vinst 2022. Tänk på det nästa gång du köper en svindyr biljett till ett tåg som inte går.