Bland annat har det rapporterats om egyptiska fäktaren Nada Hafez som tävlar trots att hon är gravid i sjunde månaden. Och så algeriskan Imane Khelif som sticker ut. Med sitt korta hår och maskulint kodade stil bryter hon mot traditionella könsnormer och förväntningar av hur kvinnor ska vara, se ut och uppträda. Hon banar därmed väg för en friare och mer mångfacetterad idé av vad det är att vara kvinna. Och det bästa av allt? Hon verkar vara så älskad i sitt land.
Kalla mig naiv men jag trodde på fullaste allvar att hon skulle hyllas för det. Och att omvärlden skulle imponeras av det stöd hon får hemifrån.
I stället har hon använts som slagträ av alla transfoba populister. Hennes underliv har blivit hela världens angelägenhet. Det liknar värsta formens hederskultur.
Det har gått så långt att boxarens egen far tvingats försvara sin dotter i media genom att plocka fram födelsebeviset och gamla foton på henne för att bevisa att hon verkligen är född flicka. Självklart lugnade det inte sociala medier pöbeln.
Nej, jag såg det inte komma. Att ledare, författare och politiker i västvärlden skulle trycka till en kvinna, kalla henne man mot sin vilja, för att hon inte lever upp till gängse könsnormer.
OS i Paris har visat att jämställdhet och hbtqi-frågorna inte kommit så långt som vi hoppats. Reaktionerna på OS-ceremonin bekräftade det. Flera dansare och deltagare från invigningen har i efterhand fått gå ut och be om ursäkt och bedyra att de inte menade att såra.
Imane Khelif är inte en man, inte heller en transperson, hon är född kvinna. Att diskutera vad som är rättvisa villkor utifrån olika kroppars förutsättningar är inga konstigheter. Det görs hela tiden i sportvärlden.
Men det är inte vad det här drevet handlar om.
Högerextrema - och tyvärr många feminister – ser sin chans att agera ut sitt hat mot transpersoner. För vissa feminister är drivkraften rädsla, att män i framtiden ska tillåtas tävla i damklasser, om de säger sig vara kvinnor. Helt obefogad rädsla med tanke på att det finns regler för sådant.
Drevet mot Khelif grundar sig inte ens i frågan om kön och könstillhörighet, utan har troligen en storpolitikisk botten. Förra året slängde Internationella Olympiska Kommittén ut internationella boxningsförbundet, IBA. Orsaken var skandaler som avlöst varandra toppat av korruptionsanklagelser och misskötsel av ekonomin.
Sedan 2020 är ryska Umar Kremlev ordförande i förbundet och många beslut som fattats har varit till Rysslands fördel. Det är även förklaringen till att svenska boxningsförbundet lämnade IBA förra året.
Enligt nyhetsbyrån AP började problemen för Imane Khelif för 17 månader sedan när hon från ingenstans diskvalificerades av IBA från att delta i världsmästerskapet i New Delhi. Beslutet var ad hoc med tanke på att hon tävlat i många år. Så varför nu?
Utestängningen av Khelif kom dagar efter att hon vunnit en match mot ryska Azalia Amineva, en dittills obesegrad rysk boxare. Den plötsliga diskvalificeringen misstänktes syfta till att stärka Aminevas chanser.
Från Internationella Boxningsförbundets sida menade man att Khelif och boxaren Lin Yu-ting från Taiwan (som också hindrats att tävla) inte klarade organisationens könstillhörighetstest. Men testen har inte offentliggjorts och med tanke på att beslutet kom så plötsligt, från en korruptionsanklagad organisation, är det svårt att ta bedömningen på allvar.
Olympiska kommittén gjort en annan analys där de ansåg att Khelif är kvalificerad att fortsätta tävla mot andra kvinnor.
Nu har italienskan Angela Carini, som förlorade mot Imane Khelif i förra veckans uppmärksammade OS-match, blivit lovad en halv miljon kronor av IBA. Det är samma summa hon skulle ha fått om hon vunnit hela turneringen. Internationella boxningsförbundet fortsätter att hälla bensin på brasan och gnuggar händerna av alla hatfulla retweets.
Synd bara att så många nyttiga idioter hakar på drevet mot en enskild kvinnlig boxare.
