Ledare: Hur är det möjligt?

Söndagens val var redan innan en riktig rysare, opinionsmätningarna signalerade att det var ganska jämnt mellan blocken och att Sverigedemokraterna riskerade att få en vågmästarroll. När sedan valresultaten började att strömma in visade det sig stämma ganska bra. Moderaterna var de stora förlorarna och Sverigedemokraterna de stora vinnarna. Det rödgröna blocket med socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister blev större än alliansen och Fredrik Reinfeldt meddelade sin avgång. Det är mycket glädjande att svenska folket visar att man är trött på allianssverige och vill ha en förändring. Men sedan då? 

Stefan Löfven utropade sig under valnatten som Sveriges nästa statsminister, frågan är bara vilka hans regeringskamrater blir. Inget av blocken fick egen majoritet och för att skapa en stabilitet krävs en blocköverskridande överenskommelse. Tittar man ut över landet är bilden även där ganska splittrad. I många kommuner och landsting krävs nya och ibland lite udda konstellationer för att man ska undvika att placera Sverigedemokraterna i en vågmästarroll.  

Frågan vi nu måste ställa oss är varför Sverigedemokraterna har lyckats? Hur är det möjligt att ett främlingsfientligt parti lockar nära 13 procent av väljarna? I vissa valkretsar kan man tydligt se att det är en missnöjesröst och att man protesterar mot en alltför utslätad lokal politik men det är inte hela förklaringen. 

Många av Sverigedemokraternas väljare finns på landsbygden, i orter som under en längre period har tappat i befolkning, eller i bostadsområden med stora sociala problem. Det är människor som känner en hopplöshet. Här har Socialdemokraterna, och alla andra partier en stor utmaning som vi måste ta på allvar om vi ska bryta Sverigedemokraternas frammarsch. Vi måste visa att ett annat samhälle är möjligt, ett samhälle där alla har en roll och där vi gemensamt tar ansvar för samhällsutvecklingen. När vi genomför strukturförändringar som påverkar människor måste vi låta de berörda vara med i processen, långt mycket tidigare än i dag. När elevunderlaget på byskolan börjar att svikta borde vi bjuda in ortsbefolkningen och de som bor i närområdet till dialog för att öppet visa vår oro och för att gemensamt försöka att hitta lösningar för att vända utvecklingen.

Jag tror också att vi måste våga vara öppna med att vi som politiker inte alltid har lösningen på alla utmaningar, medborgarna vet ofta själva vad som bäst behövs just där de bor. Många upplever att servicen har försvunnit på mindre orter och på landsbygden, och bland annat för att det inte är kommersiellt lönsamt. Där borde det exempelvis vara enklare för en förening att ta ansvar för kaféverksamhet eller enklare matservering, utan att de behöver uppfylla alla kraven i livsmedelslagen. Vi måste försöka hitta nya former och våga tänja på gränser ibland för att få en levande landsbygd där människor har mötesplatser och kan känna stolthet för sitt bostadsområde.

Jag önskar Stefan Löfven lycka till med förhandlingarna och hoppas och tror att vi kommer att hitta en lösning där Sverigedemokraterna ställs utan inflytande och att vi tillsammans kan driva en politik som långsiktigt trycker tillbaka dem och deras åsikter till den mörka plats där de hör hemma.