Trump har på samma post utsett klimatförnekaren Scott Pruitt som i många avseenden är mer extrem än Trump själv.  Pruitt var tidigare ”attorney general” i den oljerika delstaten Oklahoma och bekämpade därifrån naturvårdsverket EPA. 14 gånger stämde han, å Oklahoma-republikanernas vägnar, EPA för att stoppa vad han kallade för Obamas krig mot fossila bränslen. Hans uttalade mål var att förgöra EPA och stoppa dem från att lägga band på olje- och kolindustrin. Att göra honom till chef för EPA var något man länge trodde att Trump kanske ändå skulle dra sig för. ”Att göra bocken till trädgårdsmästare” är ett milt svenskt uttryck i sammanhanget.

Pruitt och Trump har genomfört många av de lättnader som de slogs för redan under Obama. Det är lätt – och lärorikt – att googla upp en lista av lättnader de infört för den fossila industrin. De har underlättat för de stora Keystone XL och Dakota Access pipelines, de har tagit bort krav på kvicksilver, tagit bort krav på att rapportera metanutsläpp, underlättat för borrning i Arktis och i Atlanten, öppnat upp för koncessioner i nationalparker och på andra ”federal lands” och sammanlagt infört dussinvis med juridiska lättnader för olje- kol- och gasindustrin.

Vi bad Gina McCarthy som tema för sitt anförande att välja ut det som hon såg som det största hotet idag och då valde hon ändå inte något av dessa enstaka regleringar i sig utan det systematiska hotet och arbetet mot sanning och vetenskap som hon anser att den nuvarande regimen i USA står för. Den amerikanska konstitutionen är noggrant uppbyggd med ett intrikat system av ”checks and balances” – system som är till för att förhindra att en president ska styra godtyckligt. När Obamas administration började reglera klimatgaser gick man mycket försiktigt fram och byggde noga på vetenskapliga råd. Pruitt och Trump har inte haft tålamod till sådant. De har faktiskt lämnat många seniora poster inriktade på vetenskaplig ledning obesatta. När kongressen eller domstolar går emot deras order reagerar Trump ofta med att gå till emotionell och verbal attack snarare än att bygga upp vattentät juridisk och vetenskapliga underlag för sina förslag.

Detta är ett vågspel som kan straffa sig själv och möjligheten finns att Pruitt och Trump dras in i flera och fler överklaganden och att deras agenda därmed försinkas och förlorar kraft. Man skall dock inte blunda för att det finns en viss risk att Trump och hans allierade vinner och då vinner de inte bara ett antal viktiga slag om att tillåta mer fossil energiutvinning och användning, de rullar inte bara tillbaka miljölagstiftning, utan ändrar i ett slag det politiska landskapet bort från rättstatens, demokratins och upplysningens ideal.

Det speciella med dagens situation är ju att vi står inte bara inför svåra miljöhot (såsom klimatförändringar, förlust av biodiversitet, spridning av kemikalier, förlust av ozonlager, försurning på land och av världshaven), vi står också inför ett hot mot demokratin. De stora miljöhoten skulle vara svåra för de förnuftigaste politikerna att hantera. Nu står vi dessutom inför en snabb förstärkning av auktoritära regimer som hotar den liberala demokratin. Det är inte alls bara i USA, vi ser ju auktoritära regimer förstärkas i allt från Turkiet till Ryssland, Kina, Filippinerna och i ganska många länder i Europa stiger främlingsfientliga partier fram och gör det svårt att bilda regering.

Gina McCarthy betonade i sitt tal betydelsen av att presidenter eller regeringar följer lagen och följer vetenskapliga råd och etablerade procedurer för att fatta beslut. En demokrati består inte bara av val vart fjärde år. Man måste följa lagliga procedurer för att fatta beslut, man måste låta minoriteter och andra komma till tals. En ytterligare polarisering av samhället med en politik som bara gynnar vissa grupper och utser andra till fiender kan förstöra det politiska klimatet och demokratins grundvalar för lång tid framöver.

Gina McCarthy betraktade helt tydligt oss forskare som små nördar – men hon sa det kärleksfullt och hon sade att vi behöver er små nördar. Tänk att ni har hittat på metoder för att räkna ut vad miljöskador kostar och hur mycket man ska göra för att stoppa klimatförändringar och andra miljöhot. Det är fantastiskt och vi politiker måste lyssna på er och ta råd.

Detta var som sagt en inledande session. Sedan hade vi omkring 300 sessioner till. Det mesta av detta är vetenskap – ett mödosamt arbete att förbättra våra metoder – men en del var också inriktat mer på policydialog med företag och politiker (bland andra miljöminister Karolina Skog som besökte ett seminarium där den europeiska kemikaliehanteringen under Reach diskuterades). Det sociala är också viktigt med en konferens och vi lyckades med sponsorernas, universitets och vädrets hjälp att skapa en mycket lyckad och trevlig konferens, så nu finns Göteborg även som en stor sol på den internationella miljöekonomiska kartan.