Det var för tre år sedan, hösten 2015, som den turkiska militären gick in i Diyarbakir med fullt artilleri. Från officiellt håll hette det att man slogs mot den kurdiska gerillan PKK. Men enligt människorättsorganisationer och kurderna själva var det ett direkt angrepp på det kurdiska samhället, anledningen var att de prokurdiska partierna hade fått starkt stöd i valet och utgjorde ett hot mot den sittande presidenten Recep Tayyip Erdogan.

Ayse Çelik tyckte inte att nyhetssändningar i Turkiet visade det våld som turkisk militär utsatte civila för. Därför kom hon på en smart och modig sak. En kväll i januari 2016 tog hon upp sin telefon och ringde in till en av Turkiets mest populära tv-shower. Men i stället för att ställa frågor till kändisarna som satt i soffan tog hon tillfället i akt att berätta vad som faktiskt skedde i hennes stad.

”Har ni någon aning om vad som händer i sydöstra delen av landet? Civila dödas, även barn, det ligger lik på gatorna. Det räcker nu, vi måste tillsammans höja våra röster för fred, mammor ska inte behöva gråta mer.”

Programledaren började applådera och det gjorde även publiken.
Efter programmet utvecklades den här händelsen på ett sätt som kanske ingen hade kunnat förutspå.

Dagen efter startades hatkampanjer mot programledaren och tv-kanalen. Han anklagas för illojalitet och stöd till terrorism, han fick motta hot och hat. Två dagar senare tvingades han ta avstånd från inslaget, be om ursäkt och bedyra att han står bakom sitt land, militär och operationerna i sydöstra Turkiet.

Myndigheterna började en utredning mot småbarnsmamman som stod anklagad för att ha ”propagerat för en terrororganisation”.
I april 2017 dömdes hon till 15 månaders fängelse, men eftersom hon var gravid så fick tiden för arresten skjutas fram till 2018. Och det är där vi är nu. I fredags åkte hon in. Med sin bebis. Ayse Çelik är inte bara småbarnsmamma, hon är också lärare.

Efter det misslyckade kuppförsöket i Turkiet sommaren 2016 såg Erdogan sin chans att rensa ut alla potentiella hot mot sitt maktinnehav. En av måltavlorna var skolpersonal.

Undervisningsministeriet avskedade över 15 000 statligt anställda lärare och över 20 000 lärare i privata skolor blev av med sina yrkeslicenser. De ska ha haft samröre med militärens kuppförsök. Det var förklaringen.

Sanningen är den att Erdogans strid mot lärare började innan kuppförsöket. Han har gjort stora förändringar i utbildningssystemet som går allt mer mot en religiös islamiserande inriktning.

Vänsterrörelser, minoriteter, allt som kan uppfattas som ett hot mot den nationalistiska andan, råkar ut för repressionen.

Vad den turkiska staten gör är att skrämma oliktänkande. Allt kan stämplas som stöd till terrorism. Snart kommer ingen våga säga emot.

Nyligen fick fyra journalister 18 månaders fängelse bara för att de hade deltagit i en stödkampanj för den numera förbjudna prokurdiska dagstidningen Özgür Gündem.

Tidningens chefredaktör Huseyin ­Akyol dömdes till dubbelt så lång tid. Att fängelsetiden för honom blev längre ska ha att göra med att han inte visade någon ånger i rättssalen.

Turkiet skulle ha gått till val i november 2019. Men nu har valet tidigarelagts till den 24 juni i år. Ur Erdogans perspektiv är det logiskt. Just nu ligger en lagändring på bordet, när den går igenom så kan han sitta kvar som president i tio år till. Lagen ger också presidenten makt över regeringen och kan utse olika ministrar på egen hand.

Den som innehar presidentposten kommer kunna ha direkt kontroll över säkerhets- och underrättelsetjänsten.
Men ändringen formaliseras och träder i kraft först efter ett val. Erdogan har bråttom. Och i sin makthunger och iver att ta full kontroll över landet låter han ingen lag, journalist eller ens småbarnsmamma stå i vägen.