Med det menar de att du som människa i det här samhället i dag inte kan välja att vara konsument eller inte och att konsumtionen är själva det nav som livet snurrar omkring. De går så långt att de kallar den nutida människan för Homo consumericus.

Det är lätt att förstå vad de menar när du tänker på hur en dag ser ut. Du vaknar och äter frukost. Frukosten är inhandlad i en butik där olika märken försöker fånga din uppmärksamhet för att få dig att välja just de här extra nyttiga frukostflingorna. Du tar en dusch och tvålar in dig med en duschkräm som du har köpt för att du upplever att den säger något om vem du är. Den är kanske bra för torr hud och innehåller särskilda ämnen som ska öka din huds lyster. Du går till din överfulla garderob och tänker att allt ser gammalt och tråkigt ut och att det vore roligt att ha den där senapsgula blusen som du såg igår. Senapsgult som har varit så ute, tänk att du plötsligt har börjat gilla senapsgult. Så lustigt.

Så här fortsätter det. Varje beslut och steg du tar i livet förutsätter konsumtion. Reklam som på olika sätt försöker få dig att konsumera omger dig från morgon till kväll. Reaerbjudanden skriks ut från varje skyltfönster i centrum, och Facebook har lagt ihop all den information du har delat om dig själv och kan sälja annonsplats som riktar in sig på dina allra svagaste punkter. Konsumtion är vår kultur.

Till och med de motståndsrörelser som finns blir snart uppslukade av konsumismen. Vi vill handla grönt och hållbart, ja då dyker upp en massa gröna etiketter på kläderna i butiken med oklar betydelse som ska få dig att byta ut din gamla ohållbara t-shirt mot en ny ”hållbar”.  Vi vill satsa på närvaro i nuet och upplevelser istället för prylar, då duger det inte att gå till närmaste skogsbacke utan då är det en yogaresa till Mallorca som gäller.

Trots att de flesta av oss är medvetna om att en stor del av det vi köper är helt onödigt och att vi inte kan fortsätta så här eftersom det tär på jordens resurser så ökar vår konsumtion. Enligt Konsumtionsrapporten för 2017 från Göteborgs universitet har människor i Sverige de senaste tio åren ökat sin konsumtion med 23 procent.

”Vi fortsätter att konsumera för att vi inte kan kontrollera våra konsumtionsaktiviteter och inte förstår hur ofria vi egentligen är”, skriver Östberg och Graffman i sin bok.

I Sverige idag är vår roll i den marknadsekonomi som styr världen att var just konsumenter. Vi är inte längre framför allt producenter. Produktionen flyttas kontinuerligt till länder med den billigaste arbetskraften, men för att få hjulen att fortsätta att snurra så måste vi förmås att ständigt konsumera. Aldrig nöja oss. Och det märks tydligt på de utsläpp som vi svenskar genererar. Inom Sverige har vi släppt ut allt mindre växthusgaser de senaste 20 åren, men samtidigt har utsläppen som genereras av det som vi konsumerar, och som produceras i andra länder, ökat med 50 procent. Nästan dubbelt så mycket som utsläppen har minskat inom Sverige.

Östberg och Graffman menar att det inte hjälper att känna skuld och skam. Du som enskild individ kan inte stå emot hela det system som den så kallade fria marknaden utgör. Vi är kidnappade av systemet. Därför behövs det förändringar på en högre nivå, nämligen politiska och juridiska, är deras slutsats.

Har du hört många förslag från partierna om denna ödesfråga än så länge i valrörelsen? Inte det?

Världens politiker står inför en stor utmaning när den här frågan ska regleras. Och den första frågan vi måste ställa oss är vem det är som ska förmås avstå från konsumtion. Den som redan har tio Louis Vuitton-väskor där hemma eller den som aldrig har haft råd att köpa en tidigare? Den som redan har rest till världens alla kontinenter, eller den som precis har sparat ihop till den första semesterresan? Alla politiska reformer som försöker strama åt själva konsumtionen tenderar att alltid drabba den längst ner mest medan de rika kan fortsätta att köpa sig fria.

Nej, regleringarna måste riktas mot själva produktionen och försäljningen. Det måste enkelt uttryckt bli olagligt att producera mer än vad jorden tål. Men kan du tänka dig Löfven, Lööf eller Kristersson säga till Volvo eller H&M att nu får de vara helt slut med fossilbilar och kläder tillverkade till skitlöner som kastas efter en säsong. Nej. Det är väl därför det är så tyst.