BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Jag undrar om det är fler än jag som så här års tänker mer än vanligt på samhällets bedrövliga klassklyftor. Det börjar svida varje gång julhandeln drar igång – inte bara när jag är i kontakt med någon som inte har råd att köpa så imponerande presenter till sina käraste, utan lika mycket när jag ser människor handla för tusentals och åter tusentals kronor utan att blinka. Det är en skillnad som är så konkret, egentligen ingenting om man jämför med hur stora klyftorna är i de totala summorna av vårt ägande, men ack så symbolisk. Den extrema rikedomen är ett lika stort problem som fattigdomen. Inte bara på grund av att rikas konsumtion förstör planeten för oss alla, vilket den gör, men också på grund av själva skillnaden i sig.

Jag är ideologiskt grön och jag bryr mig innerligt om människors individuella frihet och lycka, men jag har aldrig förstått hur någon har kunnat se någon sådan som möjlig i ett samhälle där stor relativ fattigdom (likaväl som absolut fattigdom) tillåts. Eftersom vi lever i ett ekonomiskt system vars inneboende principer accelererande ökar klyftorna, måste detta hanteras med omfördelningspolitik. Det handlar inte om att ta av någon som har förtjänat sin inkomst till någon som inte gjort det. Det handlar om att ta från någon som gynnas av systemet till någon som inte gör det. Den skillnaden tycks många av mina bekanta som står till höger inte se. Man är inte rik för att man har förtjänat det, eller fattig för att man har förtjänat det. Det kan kanske finnas (men är i mina ögon så sällsynt att jag är osäker på om det påverkar mer än någon tusenlapp upp eller ner i månadslön) en komponent av hårt arbete vs lathet som har bidragit till ens välstånd, men gudarna ska veta att det till övervägande del är många helt andra faktorer som ligger bakom. Mestadels helt oacceptabla och orimliga sådana. Klassklyftornas storlek i dag ÄR INTE motiverade. Kapitalismen i sig är som ett enda enormt försörjningsstöd till dem med störst ägande redan. Hur kan vi bäst moderera den effekten?

Nu önskar jag mig i julklapp i förväg, att fler reflekterar mer över detta, medan de julhandlar eller försöker pussla ihop ett julfirande trots splittrade familjer, eller medan de försöker komma på hur de ska undvika julen helt, eller planerar sin perfekta familjejul. Inte för att skämmas, utan för att vara vettiga medmänniskor! Många ger en extra slant i tiggarburkar när julen närmar sig. Gör gärna det, men glöm för Guds skull inte politiken bakom varför de tigger och du ger. Den MÅSTE ändras. Diskutera sådant här över pepparkakan. Med det önskar jag er alla en riktigt fin andra advent.