Den säger såklart en hel del om arbetslivet, och om behovet av att återta kontrollen över samhället i allmänhet och arbetslivet i synnerhet. Den berättar om hur vi disciplineras till att tränga undan alla dessa känslor så till den milda grad att många blir sjuka av att arbeta.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Att sönderstressade välfärdsarbetare som nekas sjukskrivningar inte föranleder milslånga tåg med högafflar mot Rosenbad är egentligen ofattbart, i samma omfattning som det faktum att nuvarande regering underlåtit att korrigera alliansens nedskärningar i de sociala försäkringarna. Den säger även mycket om svårigheterna för politiken att genomföra nödvändiga förändringar.
Så hur ser förutsättningarna för ett rimligare arbetsliv ut efter valet? I skrivande stund visar the poll of polls inför riksdagsvalet att det rödgröna blocket är störst med 38 procent, jämfört med Alliansens 33 procent. Det skulle kunna innebära fortsatta satsningar på bättre villkor, bättre arbetsmiljö och mindre stress. Problemet är att SD och Moderaterna tar 42 procent tillsammans, och om de övriga allianspartierna väljer att släppa fram en högerregering med M och SD är det auktoritär högerpolitik vi kommer få – oavsett skuggboxning kring vad “stöd” innebär. Släpper man fram en regering så gör man.
Så vad kan vi vänta oss, förutom auktoritära tongångar och mer prat om invandring? Några av de förslag som är kopplade just till jobbångest i samband med semesterslutet är;
• Allianspartierna och Sverigedemokraterna vill se sänkta ingångslöner. Som LO:s ekonomer visar, riskerar detta att dra ner eller bromsa löneutvecklingen inom samma branscher. Det blir alltså ännu svårare för till exempel undersköterskor, elevassistenter och restaurangbiträden att få upp sin lön till en rimlig nivå.
• Allianspartierna är positiva till marknadshyror i en eller annan form. Marknadshyror skulle innebära att hyrorna ökar över hela landet, men mest inom storstadsregioner såsom Göteborg. Förra året bestod 54 procent av stadens hushåll av hyresrätter, och en hyresökning inom staden beräknas uppgå till mellan 32 och 50 procent inom Göteborg. Den kraftigaste ökningarna beräknas ske i Linnéstaden, Centrum, Majorna, Örgryte, Härlanda samt Lundby.
• Alliansen och SD vill urholka tryggheten på arbetsmarknaden genom att luckra upp LAS. Allianspartierna är även eniga om att fördubbla maxtiden för provanställning till ett år.
Detta är endast några axplock, men i stora drag innebär de att vi kommer att få jobba mer, till mer otrygga villkor och samtidigt få ökade kostnader för boende. I kombination med landstingens och kommunernas förväntade underskott på nära 80 miljarder inom de kommande fyra åren, riskerar även samhällsservicen att försämras samtidigt som de många som redan idag skulle behöva fler kollegor för att kunna utföra sitt arbete utan att bli sjuka, kommer att få färre kollegor.
Med sänkta eller stagnerade löner, högre hyror, otrygga anställningar och ökad arbetsbelastning kommer många av oss behöva springa väldigt mycket fortare för att få ihop vardagen. En större del av vår kraft och vår utmätta tid här på jorden riskerar att slukas av arbetet.
Stoppad invandring kommer inte att lösa de här problemen – att skylla alla samhällsproblem på invandring och inrätta politiken därefter håller inte. Vi blir fråntagna inte bara kraft och tid, utan även politiskt innehåll och mening.
Ett slående exempel på detta är Moderaterna i Göteborg som kräver flyktingstopp för att komma tillrätta med bostadsbristen. Att Moderaterna själva under Alliansåren bäddade för bostadsbristen genom att skrota byggsubventionerna för hyresrätter nämner man inte. Att Moderaterna även tror sig kunna lösa bostadsbristen med fri hyressättning och därmed fördyra boendet för 54 procent av stadens hushåll är anmärkningsvärt.
Vad som behövs är byggandet av fler hyresrätter till rimliga kostnader och ett stopp för den utförsäljningsvåg som de själva går i bräschen för. I praktiken innebär förslaget ingenting annat än att man försöker skyla över egna tillkortakommanden genom att peka på invandringen, och de som riskerar att drabbas är majoriteten av stadens hushåll.
Varken den traditionella högern eller SD har några lösningar, ingen kommer att få mindre arbetsbelastning för att man sänker lönerna, gör alla otrygga och samtidigt viftar med stoppad invandring. Det enda som kommer hända är att det blir ännu mer plågsamt att gå tillbaka till jobbet efter semestern.
