Miljöpartiet har tappat hälften av sina medlemmar under den senaste mandatperioden. Det finns helt enkelt inte folk att sätta upp på listorna. Och MP är inte det enda partiet som har problem. Alla partier utom Socialdemokraterna saknar kandidater till en eller flera kommuner i hösten val.
Det är allvar nu. Ge ett bidrag till ETC Stödfond för att säkra utgivningen av Sveriges enda rödgröna dagstidning. Använd ETC Varuhuset eller:
Swisha: 123 508 754 9
BG: 5372-9141
Det är inte svårt att se att det här är ett stort demokratiskt problem. Vår demokrati kanaliseras genom partierna. Om det inte finns partier finns det ingen demokrati. Dessutom blir politikerna färre, de sitter på fler stolar och under längre tid. De kommer allt längre ifrån oss och de liv vi lever ute på de vanliga arbetsplatserna.
Inför valet 2014 fick små kommuner möjlighet att minska antalet fullmäktigeledamöter från 31 till 21. Just för att kunna hitta representanter till alla stolar. Och antalet förtroendevalda minskade därmed med tre procent jämfört med valet 2010. Tittar vi på utvecklingen över en längre tid är siffrorna skakande. På 50-talet fanns det omkring 200 000 förtroendevalda i kommunerna. I dag är det knappt 35 000, samtidigt som vi har tre miljoner fler invånare.
Nu vill Timbro, högerns egen tankesmedja, att vi ska få ännu färre politiker. Istället för att ”begråta partiernas krympande medlemsrullor”, borde kommunförsamlingarna krympas ytterligare, skriver Johan Ingerö, ansvarig för välfärdspolitiska frågor på Timbro, i en debattartikel i Dagens samhälle. Han tycker att ett svenskt kommunfullmäktige inte behöver ha fler mandat är de nuvarande kommunstyrelserna (där makten ändå ligger, tillägger han). Vi tar några exempel för att visa vad det skulle innebära. Malmös 61 ledamöter i fullmäktige skulle ersättas av de 13 i kommunstyrelsen. Gällivares 41 skulle ersättas av de blott 11 i kommunstyrelsen. De 61 i Växjös fullmäktige skulle ersättas av 15 i kommunstyrelsen. Och Stockholms 101 ledamöter i kommunfullmäktige skulle ersättas av kommunstyrelsens 13!
Varför vill Timbro göra en sådan drastisk minskning? Johan Ingerö argumenterar för att färre och starkare politiker skulle vara bra för demokratin. Men där har han faktiskt helt fel.
Den demokratiska klyftan växer. De som finns i politiken är de välutbildade och välbetalda. De andra gruppernas inflytande minskar. Det visar inte minst den demokratiutredning som lämnades till regeringen för två år sedan. De demokratiskt aktiva och de demokratiskt passiva, som utredningen kallar dem, bor i olika bostadsområden, går i olika skolor och utövar sina fritidsintressen på olika platser. Representativiteten, alltså idén om vi alla ska kunna företrädas av någon som är lik oss, kommer från samma ställe, har samma intressen, tror på samma saker och som vi dessutom har en chans att träffa ibland, urholkas. Att i den här situationen minska antalet förtroendevalda ännu mer skulle vara en katastrof för demokratin. Färre och mer professionaliserade politiker, understödda av ett antal experter som ska formulera en politik som ”säljer” och passar för att kommuniceras på de tio sekunder de får i tv-sända debatter, skulle göra partierna mer mottagliga för påverkansarbete från lobbyister och PR-byråer. Den raka motsatsen till demokrati, alltså.
Demokratiutredningen tycker i stället att partierna aktivt måste arbeta för att söka upp nya medlemmar i nya områden. Att medlemmarna ska få ett större inflytande över politiken och att det bör sättas upp en gräns för hur länge samma person får sitta på tunga poster. Precis tvärtom mot vad Timbro föreslår.
Så den som vill ha färre förtroendevalda kan aldrig ha ökad demokrati som argument. Och demokrati har aldrig heller varit högerns viktigaste fråga. Det Timbro och högern egentligen vill är att ge sig själva mera makt. Forskningen visar, som jag tog upp i min text ”Rikas politiskas makt ökar när ojämlikheten ökar” (Dagens ETC 180825), att djupare klyftor i samhället ger de rika större möjligheter att påverka politiken i en riktning som är gynnsam för dem – mer fokus på invandring, försvar och lag och ordning i stället för välfärdsfrågor, skatter och fördelning. Just därför att de med resurser stärker sitt grepp om agendan och de utan resurser stängs ute. Att dra ned på antalet förtroendevalda är ett sätt att också stärka de rikas grepp om själva demokratins institutioner.
Så nej, gå inte på snacket om att färre och bättre pålästa förtroendevalda gör politiken bättre. Med färre politiker blir politiken sämre för de flesta av oss. I stället måste vi tillsammans göra allt vi kan för att rädda demokratin. Prata politik, kräv att partierna lyssnar och se till att demokratiutredningens förslag blir verklighet.
