Honduras gick till val den 26 november. Den sittande högerpresidenten Juan Orlando Hernández ställde upp igen, trots att landets författning inte tillät det, men såg ut att förlora stort mot vänsterkandidaten Salvador Nasralla. När tre fjärdedelar av rösterna var räknade ledde Nasralla med 45 mot 40 procent. Den tredje kandidaten hade redan gratulerat Nasralla till valsegern när ett plötsligt strömavbrott släckte ner alla tv-skärmar runtom i landet. När elen sedan slogs på efter några timmar förklarades att rösträkningen var färdig och nu var ställningen plötsligt en annan. Högerns kandidat hade nu 42 procent och vänsterns 41 procent.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

En månad av protester och uppror har följt. 16 människor har dödats och paramilitärer har sänts ut för att kväsa upproren. Det har nu framkommit att den sittande presidenten ringt upp chefen för valmyndigheten under kvällen och den enda svenska journalisten på plats, Dick Emanuelsson, har rapporterat om slängda valsedlar som hittats. USA:s regering har erkänt högerregeringen, precis som de stödde statskuppen 2009 för att bli av med vänsterns kandidat.

Det här är bara ett exempel på högerns motoffensiv som dragit över Latinamerika de senaste åren, och det kan vara värt att studera deras strategier.

Frånvarande är de direkta militärkupperna, stridsvagnar och undantagstillstånd.

Istället har vi: juridiska trick som i Brasilien, där en korrupt och köpt domstol i maskopi med parlamentet tvingade bort den folkvalda Dilma Rousseff och dömde Lula till fängelse för att hindra honom från att ställa upp för omval. Resultat: högern regerar landet och fem miljoner människor har kastats tillbaka i fattigdom. Men den internationella solidariteten uteblir, för till skillnad från stridsvagnar som är lätta att förstå, orkar många inte sätta sig in i juridiska labyrinter.

Vi har också: narcohöger som i Mexiko, där terror och mord på journalister, lärarstudenter och fackföreningsaktiva gör att folkliga rörelser inte kan ta fart. Knarkmaffian har lierat sig med staten som i sin tur åtnjuter stöd av USA som en ”vital demokrati” trots att här mördas flest journalister i hela världen förutom i krig. Även här var det valfusk 2006 när vänsterns kandidat höll på att vinna. Att vänstern inte vinner i Mexiko är extremt viktigt för USA då det är grannlandet, gränsvakten mot hela kontinenten samt exportmarknaden nummer ett.

Vidare: folkvald höger som i Argentina och Peru, som när de väl kommit till makten på ett demokratiskt sätt börjar terrorkampanjer mot befolkningen och ge amnesti åt exdiktatorer. I Argentina har det inte registrerats så många försvinnanden sedan diktaturens dagar (Santiago Maldonado det mest kända) och i Peru har Fujimori nu släppts ut och kan verka fritt.

Nästa taktik: infiltration, som i Ecuador. Där högern inte kan vinna valet bearbetar de vänsterns kandidat så att han efter valet går över till dem, vilket hände med Rafael Correas efterträdare Lenin Moreno.

Samt: direkta sanktioner och sabotage som USA och Europa satt in mot Venezuela. Logiken lyder enligt EU: då landet håller val som omvärlden kritiserat och då ”Venezuelas ekonomiska situation är mycket allvarlig” ska landet isoleras ekonomiskt för att regeringen ska falla. Samt högerterrorism och våld på gatorna vilket sedan skylls på regeringen.

Och nu alltså i Honduras: flagrant valfusk med det banalaste av alla medel, strömavbrott. Man kan tycka att det är för uppenbart, för enkelt att avslöja. Eller så är det just detta som är poängen, för när makten kommer undan med arrogans och slarv visar den ännu mer sin maktfullkomlighet än när den är smart. USA godkänner det hela och Europa säger ingenting.