”Det skulle vara bra om ni kan hjälpa oss lite”, säger Greta Thunberg.

Hon startade rörelsen. Intervjuad av alla tunga dagstidningar, av alla magasin värda att nämna. Världsledare står på kö. Många skulle tona ner sin radikalitet. Men inte Greta. Hon började ensam, med sin skylt utanför riksdagen, med ett budskap som hon inte viker en tum från:

”Behandla klimatkrisen som den akuta kris den är och ge oss en framtid. Våra liv ligger i era händer”, skrev hon i höstas i Dagens ETC.

Det är ingen vädjan, det är en befallning och en förebråelse. Det vi vuxna måste göra, det vi vuxna underlåtit att göra.

Framtiden avgörs nu.

Förändring kommer inte att materialisera sig spontant.

Hälften av mänsklighetens utsläpp av växthusgaser har skett senaste 30 åren. Trots att vi visste. Så nu befinner vi oss här, bland förlorade möjligheter, i en situation som bara kan beskrivas som existentiell. Vad vill vi?

Greta, och andra barn som fortplantar hennes röst, förstår att lösningen måste komma från politik snarare än individuella val (det senare kallar journalisten David Wallace-Wells för ”nyliberal distraktion”). Hur fantastiskt är det inte att följa deras demonstrationer. Det är hopp som spränger tunnlar genom den obrydda, fega passivitet som våra folkvalda uppvisar. Jag inbillar mig att vi är många som vill följa med till andra sidan.

Det finns en sällsam kraft i den här rörelsen.

Vad händer om barnen fortsätter strejka?

Vad händer om vuxna till sist gör dem sällskap?

Frågor som bekymrar högerkrafter.

Ett sätt att bedöma genomslag för Greta – och mycket tack vare henne: tillspetsad klimatdebatt – är hur hon översköljts av vidriga angrepp. Vuxna som hatar ett barn, eller i alla fall vad hon står för. PR-produkt. Fjärrstyrd av sina föräldrar. Utvecklingsstörd. Horunge. Terrorist. Okunnig. Fascist.

Nej, allt kan inte tillskrivas anonyma troll. Det är en moderat som tycker att Greta i ett av sina tal ”gick all in fascist och hotade FN med någon form av väpnad revolution”.

Barnen får borgerliga att tappa fattningen.

Flanderns miljöminister, kristdemokraten Joke Schauvliege, tvingades lämna efter att ha kladdat konspirationsteorier. Hon påstod att demonstrationerna var ”riggade” och ”mer än spontan aktivism i solidaritet med klimatet”.

Tysklands förbundskansler Angela Merkel snuddade vid en liknande idé när hon drog upp klimatstrejkare i samma andetag som ryskt hybridkrig. Barn upplever att det vuxna etablissemanget sviker deras framtid, att de står ensamma. Merkels respons: Ni är duperade, ni vet inte varför ni gör det ni gör.

Som om hon befunnit sig under en sten.

Det högerkrafter vill stoppa är politisk omvälvning, alltså de beslut som måste fattas för att rädda klimatet – och därmed oss själva.

Nu, lagom till fredagens demonstrationer, körs propagandamaskinen hårdare än någonsin, med kortare perspektiv än någonsin.

Ska vi gissa att Dagens Nyheter på ledarplats imorgon kommer att varna för att miljörörelsen strävar efter klimatdiktatur? Det är ett favoritämne.

Dagens Industri har redan publicerat sitt bidrag. PM Nilsson fullbordar sin inverterade upplysningsresa, från insiktsfulla ledare om klimatet via normalisering av Sverigedemokraterna (det närmaste riksdagen kommer ett direkt klimatförnekande parti) till att våldsamt vinkla en ny studie som visar att den globala växtligheten ökar. Det är i sig positivt. Men hans slutsats är att människan är den ”gröna drivkraften” i och med att vi laddar atmosfären med koldioxid – ”en bristvara för växter” – och skapar ett varmare klimat som ”gör att det växer på nya ställen”. Han delar ut absolution. Satsa på att plantera skog. Sedan är det bara att fortsätta som om ingenting hänt. ”Förutsättningen för framgång är… inte konservering och återgång till gamla tider utan tvärtom ny teknik, forskning, företag, växande och globala marknader”, skriver PM Nilsson. Om nu någon av hans läsare i näringslivet fått för sig att han sätter klimat före fossilt driven kapitalism.

Svenska Dagbladet kommer nog att skriva… ingenting. Tystnad som metod. Häromåret visade en genomgång hur extremt sällsynt det är att tidningens ledarsida adresserar klimat. När redaktionen faktiskt åstadkommer något handlar det om att skälla på flyg- och bensinskatt eller att låna ut spalterna till dansken Bjørn Lomborg, som bland annat hävdar att kyla är ett större hot än uppvärmning eftersom fler människor i världen dör till följd av köld än av hetta.

”Jag söker ständigt efter texter som kan bidra till att ge nya perspektiv på frågor som är komplexa”, motiverade politisk chefredaktör Tove Lifvendahl.

Sverige har fått en ledarsida som är öppet klimatförnekande. ”Så skönt då att slippa luta sig mot Sveriges mest kända tonåring, och istället läsa en av världens mest meriterade klimatforskare”, skriver Susanna Popova i Göteborgs-Posten. Hon refererar Lennart Bengtsson. Han har även dykt upp hos även Expressen och Kvartal. Hans titel är professor i dynamisk meteorologi, men Popova nämner inte att han befinner sig på glid från forskningens mittfåra, med övertygelsen att han är rationell till skillnad från alla andra – kollegor, politiker, klimataktivister – som är ideologiska och känslostyrda.

Popova kunde ha läst senaste rapporten från IPCC. Men hon läser en intervju med Bengtsson. För han erbjuder uppdaterad klimatförnekelse. Erkänna uppvärmning, lägga dimridåer runt omfattning och konsekvenser. Utge sig för att bottna i vetenskap. Men egentligen stå i konflikt med vetenskap.

”Ingen som är normalt insatt ifrågasätter att koldioxiden har en effekt på jordens temperatur. Men den viktiga frågan är hur stor effekten är. Och när den blir ett problem. Det har blivit svårt att diskutera”, skriver Popova.

Du märker vad hon är ute efter?

Hon vill att vi ska slösa tid på att diskutera just detta.

När vi vet att global uppvärmning redan är ett problem, att effekten redan är påtaglig.

Klimatförnekare. Klimatförvillare. Klimatfördröjare.

Någon hävdar att planeten är härligt grön, en annan att en rörelse som skriker efter mer demokrati vill förslava oss. Popova menar att du ska låta en vilsen professor definiera vad vår civilisation behöver.

De attackerar barnen, deras rätt till en värdig framtid.

De hör hemma under samma sten som Merkel.

Imorgon har vi alla en chans att välja sida.