Medieintresset har varit minst sagt ljumt. Sök på attack + Pride på google och du får inte fram något om detta. Istället får du upp attacker i förorterna: mot Prideflagga i Tensta samt mot Pridebudskap i Rissne. Också viktigt, men är inte en organiserad attack riktad mot människor ändå litet viktigare?

Först beskrevs fascistattacken av bland andra DN och Aftonbladet som en situation där ”en grupp” med ”budskap” provocerade ”en del” Pridedeltagare och blev bortkörda av polis och Pridedeltagare (eloge till alla som drev iväg dem inklusive den cykelpolis som motade bort dem med sin cykel). Medieuppmärksamheten var så lam att Nordisk Ungdom sedan själva var tvungna att gå ut och ta på sig dådet – trots att de hade på sig t-shirtar med organisationens namn på. Kan bevakningen bli sämre?  

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Expressen i sin tur, hade inför Pride istället prioriterat att granska de ”rosa-svarta”, det vill säga anarkofeministerna och queera, som enligt detta ”grävjobb” är det största hotet mot hbtq. På grund av deras kritik mot deportationen av hbtq-flyktingar, mot klassamhället och det faktum att Pride alltmer blir ett kommersiellt jippo. De som känner sig hotade av dessa visar sig, surprise surprise, vara just de som de rosa-svarta kritiserar: moderater. En säger att hon inte vågar ha med sitt barn i tåget. Men har du någonsin hört talas om att rosa-svarta blocket attackerar barn eller hbtq-personer? Journalisten Josephine Freje försvarar sig mot kritiken med att hon gillar att skriva om det som ingen annan skriver om. Men ibland finns det faktiskt en anledning till att folk inte skriver om vissa saker. Till exempel för att det problemet inte finns.

I sommar höll också tyska högerextrema barnläger i svenska skogar. Samtidigt som Prideveckan drillades där barn, vissa inte ens i skolåldern, iklädda uniformer från den nazistiska gruppen Sturmvogel. Vissa familjer har varit nazister i generationer och anledningen till att de drar hit är att denna grupp och många liknande är förbjudna i Tyskland. Men i Sverige går det fint.

Tråkigt att behöva komma med en klyscha, men föreställ dig om islamister hade haft barnläger? Eller att IS attackerat Pride? Det hade blivit lite annorlunda rubriker och respons.

Dessa sommarhändelser visar hur vi tenderar att bara se homofobi och hot mot demokrati när de uppenbarar sig i förorten, hos invandrade, hos IS eller i Mellanöstern, medan samma odemokratiska tendenser hos de vita européerna anses vara mindre farliga. Problemen med jämställdhet och homofobi finns någon annanstans: hos de nyanlända.

På tidningen The Guardians hemsida finns en film från en genuskurs riktad mot invandrade i Norge, där står en lärare med knagglig engelska (sämre än många av de medelklassyrier hon utbildar), som trycker fram en powerpointbild på en kvinna med hijab och en kvinna i kortkort och lär ut: hon vill inte ligga med er bara för att hon har kort kjol. I Norge är vi jämställda, här kontrollerar män inte kvinnor. Om de invandrade inte går på dessa kurser blir de ekonomiskt bestraffade. Inte ens den mest rabiata feministen skulle få för sig något sådant. Detta om något är väl ”statsfeminism”, det som liberaler och rasister hatar mest av allt och tycker sig se överallt? Även i Sverige har jämställdhetsminister Åsa Regnér sjösatt ett liknande projekt.

Visst, som feminist uppskattar jag genusdiskussioner generellt, men vi kan ju inte ljuga och säga att det ÄR jämställt och hbtq-vänligt i Skandinavien, när neonazister precis attackerade Pride i Stockholm! Man kan inte mörka att Fremskittsparti-toppen Trond Birkedal i Stavanger åtalats för sexism och pedofili, när man håller en kurs om norsk jämställdhet i den närliggande byn Moj.

Vi undervärderar det fascistiska hotet, den ideologi som egentligen inte är ett hot längre utan en verklighet, representerad i riksdag och regeringar, i lagar mot flyktingar, på gator. Fascism, nationalism och rasism är redan institutionaliserad i Sverige medan islamismen, som vi tror är det största hotet, finns i utsatta områden i periferin. Fascismen däremot normaliseras och kommer undan, inte minst när vi har stora mediehus som inte kan skilja på viktiga nyheter och oviktiga. Som tolkar de rosa-svartas banderoll: ”gör kattmat av de rika”, bokstavligt och gör ett helt inslag om detta, medan de inte känner igen Nordiskt Ungdom när de attackerar på riktigt. Det tycks som om vi har en del problem med självförnekelse i det här landet, att se problemen mitt bland oss. Ett trick är att byta ut SD, högerextrema, nazister med ”IS” då och då, och se verkligheten tydligare.