Med sin mjukaste röst säger kommande statsminister Ulf Kristersson att han vill samla och inte splittra, ena och inte dela. Därefter presenterar han vad som måste beskrivas som ett systemskifte, en politisk överenskommelse som kommer att skära djupt in i människors liv och spränga djupa fåror mellan oss svenskar. 

Sverigedemokraterna fick allt de ville, det är deras ideologi som dominerar avtalet. 

Moderaterna och Kristdemokraterna fick makten, den där dinglande moroten som senaste åren fått dem att svika löften och radikaliseras med en hastighet som kommer att få egna kapitel i historieböckerna. 

Liberalerna? En statist, förnedrad, moraliskt bankrutt. Formellt del av den nya regeringen, men på alla väsentliga sätt mindre del av den än partiet som står utanför (SD får för säkerhets skull en stab i regeringskansliet). 

Blåbrunt.

Katastrof för jämlikheten.

Katastrof för klimatkrisen.

Katastrof för integrationen. 

Katastrof för våra medborgerliga friheter.

Det här kommer, obektivt sett, bli den värsta och mest brutala högerpolitik som Sverige upplevt på ett sekel.

Den som är fattig och i behov av ekonomiskt stöd ska jagas tills den stupar. Den som har kapital att förvalta belönas däremot med sänkt skatt på ISK, eller oförändrad, helt oavsett hur mycket du sitter på (ja, även den tusendel av ”spararna” – 300 personer – som har mer än 200 miljoner kronor i genomsnitt).

Ulf Kristersson har rätt i att Sverige står inför svåra utmaningar. Han säger att många problem kommer att ta inte bara en mandatperiod att korrigera utan säkert två eller tre eller ännu längre. Det är inte heller fel. Valrörelsens utspel om att allt kan ordnas över en natt är borta. Återstår politikens faktiska innehåll. Vart den leder Sverige. Vilka som prioriteras, vilka som offras.

Här erbjuder den nya regeringen ändå en viss transparens. Avtalet är en ovanligt detaljerad beskrivning. Och en färdplan mot Alliansen 2.0 där Centerpartiet är för liberalt för att medverka – i alla fall med Annie Lööf – och Sverigedemokraterna behöver ett par år till för riktigt normaliseras som fullvärdig partner, men redan gäller detta: ”Samarbetspartierna har fullt och lika inflytande.”

Om någon fortfarande tvekar:

Det här är en sverigedemokratiskt filtrerad regering. Det här är deras seger och slutliga genombrott. Med en moderat som störtnöjd galjonsfigur.

Och i marginalen finns alltså denne Johan Pehrson, som kanske eller mer troligt kanske inte förstår hur han fungerar som maskot för ett ultrakonservativt projekt som bland annat ska skapa ett ”paradigmskifte” i synen på asylmottagande, vilket betyder närområdet och tillfälliga uppehållstillstånd.
”Maktskifte! Det liberala avtrycket är bergfast. För kunskapsskolan. För den fossilfria energin. För integrationen. Och för rättsstaten. Aborträtten ska grundlagsskyddas. Kulturens oberoende stärkas. Public service långsiktiga finansieringar består. Socialliberalism, i vår tid!” twittrar partiledaren, som från en annan planet, där det inte finns något annat att äta än hallucinogena svampar. 

Alla måste läsa avtalet. Allt finns där.

Ren energi ska inte subventioneras, bara kärnkraften ska få garantier (400 miljarder). De värsta utsläpparna ska få fortsätta med hjälp av koldioxidlagring, som hittills aldrig fungerat i stor skala någonstans. 

Gängkriminella ska utvisas även om de inte dömts för brott. Men hur kan staten då säkert veta att de faktiskt är kriminella? Utredning tillsätts. Om någon vettig person kommer att vilja befatta sig med detta. Hoppas inte.

Visitationszoner, anonyma vittnen, ”ekonomiska och sociala konsekvenser” för föräldrar som inte kan kontrollera sina barn, ungdomsfängelser, hyra fängelseplatser utomlands, tillåta brottsprovokation, tiggeriförbud. Med mera.

Migrationspolitiken är formgjuten efter SD, den också. 900 kvotflyktingar. Hela asylprocessen ska ske i ”transitcenter”, och om Jimmie Åkesson får som han vill kommer de naturtligtvis att ligga så långt som möjligt från Europa. Helst ska den som söker asyl betala för det själv. Och sedan ska det dröja längre tid att bli svensk medborgare – och då först efter en ”lojalitetsförklaring”. Migrationsverket ska kontrollera ”vandel och levnad”. Den som har uppehållstillstånd ska själv betala för tolk. Med mera.

På punkt efter punkt konkretiseras de farhågor som till exempel denna ledarsida haft. Nej, det är inte vansinnig smygfascism att vilja ta fram en nationell plan för hur bristen på vårdplatser ska kunna åtgärdas, eller att ha tankar om tillgång på läromedel i skolan – men över det som är konstruktivt svävar en mörk och permanent skugga. 

Tänka sig, populistiska högerpartier lägger populistiska reformer.

Tänka sig, de fullföljer sina värsta uppslag. 

Tänka sig, de hade inga röda linjer.

Tänka sig, Jimmie Åkesson fick som han ville.