Alla gillar inte när Dagens ETC gör större intervjuer med högerprofiler som Ivar Arpi eller Alexander Bard (som i och för sig inte tycker att han själv är höger). Varför ger ni dem utrymme? brukar det låta. De har ju redan sina plattformar, turnerar mellan poddar, sprider sig på Youtube, dominerar sociala medier. 

Jag kan förstå resonemanget, eller snarare frustrationen, men deras genomslag är redan en realitet och kan – ska – inte vägas in när Dagens ETC vill pröva hur deras argument står sig när de möter journalistik med kritisk blick snarare än permanenta applåder från sina devota fans. 

Så tänker jag. Och handen på hjärtat, skulle du klara av en dagstidning som enbart låter vänsterns röster tala? Inte jag. För det händer saker när idéer kolliderar, när de stresstestas mot fakta. 

Ja, även jag tyckte att det var aningen apart tar in Henrik Jönsson som gäst, inte för att han är ointressant, men för han känns aningen lätt jämfört med pärlbandet av ministrar, generaldirektörer, kommissionärer och rikspolischefer. Men inte heller det är unikt. Björn Ranelid var ju till exempel där tidigare i höstas och fick Anders Holmberg att svettas med sin blommiga medvetandeström. 

Hur som helst. 

Henrik Jönsson är en av Sveriges största opinionsbildare, han är djupt inbäddad i högerprojektet. Dagens ETC har också djupintervjuat honom. Vårt team sov till och med över. Blev det viktig journalistik? Som alltid ligger det i betraktarens öga, läs gärna om du missade. Jag tycker själv att det bränner till. 

Och det gjorde det onekligen hos SVT också, speciellt när Jönsson avtvingas seriösa svar om sin kritik mot traditionella medier som han upplever vara vänsterlutande. 

Han behandlas som den maktfaktor han är. 

Han möter riktig journalistik. Inte illvillig, men envis och krävande. 

Han får det genast jobbigt. Riktigt jobbigt.