Det här registret är något som sju partier tyckte var en bra idé före valet och det var och är Riksbanken som driver på för att det ska skapas. Även Finansinspektionen behöver det, det är nämligen så absurt att de institutioner som jobbar med att bedöma risken i vår ekonomi och förhoppningsvis agera utifrån den information de får, saknar verklig information.
Ända sedan Anders Borg (M) tog bort förmögenhetsskatten så har det här varit ett problem. Han passade nämligen på att samtidigt ta bort förmögenhetsstatistiken. Sedan dess har vi ingen samlad bild över förmögenhetsutvecklingen, ingen riktig statistik över om alla lån är ett problem eller om de vägs upp av tillgångar i de olika grupperna. Inte heller vet vi hur förmögenheterna utvecklas, vi kan inte se exakt vilka grupper som tjänar eller förlorar på olika ekonomiska beslut. Vi sitter faktiskt mest och gissar och räknar på delar.
Det görs mängder av prognoser i Sverige men de flesta bygger på undersökningar, man frågar ett antal personer, oftast runt 1 000 stycken, och får sedan data man analyserar och drar slutsatser ifrån.
De riktigt stora dragen kan man se via dessa prognoser. Särskilda grupper kan man analysera. Men att få en riktig bild över förmögenhet och lån i Sverige är omöjligt eftersom det mesta göms bakom banksekretess.
Ja, det är lite ironiskt att det är Riksbanken, den största banken, som försöker komma runt de anonymitetsregler i bankerna som skyddar de rika. Tanken är förstås att korrekta data gynnar alla eftersom penningpolitiken och finanspolitiken då kan bli mer faktabaserad.
Problemet är att högern uppenbarligen inte vill ha faktabaserad politik.
Riksbanken har försökt lugna de rika genom att lova att i riskanalyser avidentifiera samtliga data. Databasen blir alltså baserad på herr X och fru Y, inte på herr Wallenberg och fru Ax:son Johnson.
Men de rika litar inte på myndigheterna.
Så vad är man rädd för?
Bara tanken på att någon ska föra statistik över landets rika upprör. De fattiga är ju väl övervakade. De som har försörjningsstöd eller sjukpeng eller pension finns det detaljerad statistik på. Så mycket att när någon politiker populistiskt ropar att ”fusket i sjukförsäkringen måste motas” är det lätt för insatta att visa att det är ett litet problem. Inte för att det hindrar politiker att ropa samma sak igen, men faktamässigt finns det åtminstone motargument.
Men ingen vet hur rika våra rika är som grupp och ingen har längre den verkliga bilden av hur klassamhället Sverige i detalj ser ut.
Vilket är något de rika tycker är en bra idé.
Tidningen Affärsvärlden gjorde nyligen en genomgång av alla landets dollarmiljardärer. 39 stycken hittade man, alla är kända namn och de flesta har ärvt sig till förmögenheterna vilket är ett viktigt avslöjande i sig. En dollarmiljardär har alltså minst tio miljarder svenska kronor. Affärsvärlden gör en förtjänstfull genomgång utifrån egna beräkningar och kan även berätta om uppkomlingarna som Torbjörn Törnqvist som rekordökade sin förmögenhet via det egna tradingbolaget Gunvor. Han har blivit rikt på att hjälpa Putin och sälja rysk olja. Han förmögenhet växte mer än andras och ligger nu på 40 miljarder svenska kronor. Men hur många som han finns det? Och hur ser det ut när det är hundra miljoner och inte miljarder som plockas hem?
Sådana här undersökningar är viktiga men blir exempel som kan avfärdas med att de inte ”ger hela bilden”.
Det finns egentligen bara två grupper som har anledning att vara rädda för att statistik tas fram. Rika kriminella som inte kan förklara sina förmögenheter och de superrikas vuxna barn som inser att om svenska folket verkligen fick seriös information om utvecklingen så skulle man börja diskutera förmögenhets- och arvsskatt igen.
Statistik är helt enkelt farligt.
Nyligen kom en utredning om pensionsutvecklingen mellan män och kvinnor i Norden och det visade sig att Sverige har sämsta pensionssystemet för kvinnor. Här är gapet mellan män och kvinnor 28 procent medan det i grannländer ligger lägre (exempelvis har Danmark åtta procent i pensionsgap). Genom pensionsstatistik i nordiska länder har Sveriges kvinnoorganisationer kunnat visa könsförtrycket och fått sakargument mot det svenska pensionssystemet som slår hårt mot just kvinnor. Ett system som är så ohållbart ur jämlikhetssynpunkt att det måste göras om. Bevisen finns!
Gissa då vad en samlad statistik på alla svenskars inkomster, förmögenheter och skulder skulle kunna visa.
Så varför är SD så rädda för en statistik som oroar rika och kriminella?
Varför slåss de för superrikas anonymitet.
Det är knappast deras egna väljare som är hotade.
Sverige har fått en politisk situation där all politik bestäms utifrån en förhandling mellan de borgerliga och det högerextrema SD. Man ger och tar och den som har utpressningsmakten tar givetvis mest.
Men ibland ger man tillbaka.
SD stöder de rikas krav på att ingen ska få veta hur rika de egentligen är.
Det är både avslöjande och pinsamt.
Nu väntar vi på att få se vad de får tillbaka.