Åsikterna respektive sida framförde förvånade mig inte alls – Aretakis var emot, Fält var för – men jag blev stum av förvåning när jag hörde hur Mats Fält argumenterade, eftersom det gav mig en inblick i hans världsbild – som är skrämmande. 

När Aretakis påpekade de fruktansvärda förhållanden som råder i Gaza exemplifierade han med vittnesmål och rapporter från FN, Human Rights Watch, Läkare utan gränser, med flera. Fält verkade inte särskilt drabbad, kanske för att han inte trodde på ett enda ord.

Han kallade nyss nämnda organisationer för oseriösa, subjektiva och ”på gränsen till antisemitiska”, och påstod att ”FN jagar Israel med blåslampa varje dag”. Magstarkt är bara förnamnet.

Men det förklarar ett och annat. 

Vem behöver blunda för bilder man är övertygad om är fejk? Varför behövs Sveriges bistånd om det bara går till terrorister och antisemiter?

Högern verkar inte tro på det som händer. Annars skulle de inte stått fast vid beslutet att stoppa stödet till Unrwa i över en månad, medan länder som Kanada och Norge gjort en helt annan bedömning. 

När biståndsminister Johan Forssell fick frågor om det pausade stödet påstod han att det handlar om ansvarstagande, att pengarna måste hamna rätt. 

Ansvarstagande. 

Som i att dra in ett livsavgörande stöd efter anklagelser från ett land som dödar tusentals oskyldiga människor – utan att kräva bevis, och att göra det rekordsnabbt? 

Nu har stödet, till slut, återupptagits. Tack och lov. Men utan ett svar kan vi inte prata om ansvar. 

Nu måste en förklaring, en ursäkt komma. Inte minst från Sidas nya styrelseledamot Magnus Ranstorp, som menar att Unrwa är genomkorrupt. 

Om inte är fler misstag att vänta – misstag som kostar liv.