Han förtjänar allt han får.

Men om något positivt kommer från den här skandalen – som tyvärr speglar hans nya arbetsgivares syn på ålens skyddsvärde – är det att den blottlägger, igen, hur korrupt och elitistisk högern faktiskt är.

Nu skämmer den ut sig.

Plötsligt är alla borgerliga ledarskribenter, politiker och lobbyister djupt förankrade i de sydliga kustsamhällenas fokliga tradition. Bara det är jätteroligt. Men mest häpnadsväckande är den obekymrat kollegiala tonen. Och försöken att avleda.

Den som seriöst vill rädda ålen ska satsa på mer kärnkraft, tycker Kajsa Dovstad på Timbro.

Kärnkraft!

Alltid.

Hon följer sedan upp med en artikel i Göteborgs-Posten som är så banal att rubriken räcker: ”Gud skapade ålen – Satan kustbevakningen”. Javisst, det handlar om att stick it to the man, och det är inte PM Nilsson, det är ”myndigheterna” som försöker ”utrota” ett arv som gått från generation till generation.

Kom ihåg det där med plastsaneringen, skriver Gunnar Hökmark, moderat veteran och nu lobbyist för Kreab. PM Nilsson kanske tjuvfiskar ål. Men han är ändå ett föredöme, en ledstjärna, en pionjär:

”Det är väldigt få personer som år efter år lägger ner så mycket energi och volontärt arbete för en ren natur och miljö, vi borde alla göra så.”

Paulina Neuding kanske representerar Svenska Dagbladets ledarsida, kanske bara sig själv, kanske båda, när hon hävdar att ”kampanjen” mot PM Nilsson saknar proportioner och borde informera allmänheten om hur han självuppoffrande hanterar ”andras skräp”.

Ingen av dessa tillskyndare förstår hur oerhört kläggiga och devota deras inlägg ter sig för den som inte inte gör tjänst i Stockholms borgerliga ekosystem. Eller så förstår de det, men skriver ändå översvallande för att inte hamna utanför byteshandeln med tjänster och gentjänster.

Men en är värre än alla andra.

Anna Dahlberg är chef på Expressens ledarsida. Den ska vara liberal och oberoende. Som läsare tänker man nog att det betyder att åsikterna som förmedlas där förhåller sig utan lojalitet mot den regering där PM Nilsson är en centralt placerad, som statsmininisterns högra hand. Men så är det inte. Anna Dahlberg twittrar:

”PM är en personlig vän, och jag kan intyga att få personer kan så mycket – och bryr sig så mycket – om djur och natur som han gör.”

Hennes utspel gillas av Frida Wallnor, som tagit över Dagens Industris ledarsida. Och av en drös lobbyister. Så klart.

Det är förunderligt pinsamt.

Det är också tjänstefel av Anna Dahlberg. I alla fall om ledarsidan skulle ha ambitionen att kommentera trovärdigt om den vid maktens sittande koalitionen.

Men vi får väl vara tacksamma.

Det är inte alltid korrupta nätverk exponerar sig själva in på bara skinnet.