De flesta debatter i den här frågan hamnar snett eftersom man räknat statiskt, gjort en kurva baserad på tidigare utveckling och helt missat alla revolutionära förändringar som parallellt skett i samhället.
Nej, vi svalt inte när vi blev åtta miljarder. Nej, det behövs inga tvångsmetoder för att få mänskligheten att frivilligt hindra överbefolkning: det räcker med ökad jämlikhet, ökad frihet för kvinnor och mer trygghet i samhället.
Alla länder där det fortfarande föds så många barn att befolkningen växer är länder utan det ovanstående. Det värsta exemplet är kanske Afghanistan där den fruktansvärda hatpolitiken mot kvinnor också leder till ett stort barnafödande.
Men i den rika delen av världen är utvecklingen tvärtom. I princip alla rika länder har en kraftig nedgång i antalet nya barn och det betyder en enorm förändring globalt.
Det som gör ett samhälle rikare är om det finns människor som arbetar i och utvecklar det: antingen människor födda i landet eller människor som flyttat till landet med sin kunskap och arbetskraft.
Det vi kallar BNP, bruttonationalprodukt, är beroende av att fler arbetar och konsumerar. Det är inte maskiner, inte ens avancerade robotar, som gör samhället rikare – det beror helt på hur maskinerna används och vad de gör.
Det enda vi vet säkert om framtiden är att människor inte kommer att lägga sig ner i gröngräset och bara titta på molnen.
Vill man använda rikedomen till att arbeta färre dagar och ha mer fritid så är det en politisk omfördelning av rikedomen man skapar. Människors liv blir rikare, men även samhället, för det enda vi vet säkert om framtiden är att människor inte kommer att lägga sig ner i gröngräset och bara titta på molnen. Människor kommer alltid att skapa något och att konsumera något.
Att vi får tillväxt genom att vi kan göra mer hållbara saker och konsumera mer tjänster är lika sant som att vi får tillväxt om vi förstör och tokstressar i arbetet.
Den tillväxt vi sett senare decennier kommer av att vi lärt oss göra mer saker och skapat nya tjänster, men de stora frukterna av det har gått till några få procent av befolkningen. Vi har haft en tillväxt där de flesta faktiskt upplevt att livet blir lite sämre.
Det är inte konstigt att rika samhällens unga kvinnor då föder färre barn. Alla auktoritära samhällen som försökt öka barnafödandet genom att uppmuntra hemmafruliv och idolisera moderskapets har misslyckats.
När Ulf Kristersson skrev en artikel i Svenska Dagbladet i höstas, med rubriken ”Varför föds det så få barn i Sverige?”, kunde han berätta om att nivån, 1,45 barn per kvinna, är den lägsta siffra sen år 1749 då vi började räkna folkmängden och födelsetalet. Men han kunde inte förklara varför eller vad han ska göra åt det.
Och det är nog bra. Inte ens diktaturer som Kina klarar att höja barnafödandet med bidrag eller propaganda. Landet kommer att se befolkningen sjunka från 1400 miljoner till 800 miljoner på några generationer.
Man brukar säga att ett samhälle behöver 2,1 barn per kvinna för att behålla sin befolkningsstorlek. I över 60 länder på jorden minskar befolkningen.
I superrika Japan är 29 procent av befolkningen redan 65 år eller äldre, i landet är födelsetalet bara 1,1 barn per kvinna. Samtidigt är läget i grannlandet Sydkorea ännu mer dramatiskt, med 0,7 barn per kvinna. Det betyder att landet halverar sin befolkning före århundradets slut.
De flesta länder i Asien har slutat växa och börjar krympa precis som USA och Europas befolkningar – om man pratar om barnafödande. Men om vi diskuterar ländernas befolkning så har de ju tvärtom ökat. Sverige har fler medborgare än någonsin och orsaken är förstås att alla rika länder blivit ännu rikare genom invandring och flyktingmottagande.
Liksom Sveriges BNP ökade rejält när vi tog emot många flyktingar 2015, bygger en stor del av landets nya rikedom på att vi är två miljoner fler genom inflyttning under några årtionden. Utan invandring hade Sverige varit ett mycket fattigare land.
Nu är det här en lösning på Ulf Kristerssons oro som han själv inte vågar berätta på grund av samarbetet med SD. Men alla företagare vet den enkla sanningen: all produktion behöver folk som kan jobba och som också kan konsumera. Inte ens robotar löser problemet eftersom robotar inte konsumerar.
Lyckligtvis minskar inte befolkningen på jorden som sådan. Det föds forfarande fler än 2,1 per kvinna i Afrika och Nigeria kommer snart vara världens tredje nation mätt som antal medborgare.
Det som kommer att ske globalt är antingen en ökad invandring, med nya folkvandringar över jordklotet. Eller också en allt sjukare ekonomi i de rika länderna, med deflation, minusräntor och bostadsrally. Till slut blir bara staten den kraft som investerar eftersom befolkningen sparar allt mer.
Det här gillar förstås inte SD och liknande högerextrema rörelser – då de är rasister. Men moderater och rasister kommer ha samma problem som liberaler och socialdemokrater. Ökar inte arbetskraften blir samhället fattigare. Alla länder kan inte, som ett pytteland, leva på skattesmitning och finansbubblor.
Vi behöver bland annat fler som jobbar med den klimatomställning som måste till för att livet ska bli drägligt även efter 2035. Svensk sjukvård och svenska företag behöver snart annonsera i afrikanska medier och erbjuda jobb och utbildning.
Vi får hoppas att några vill och vågar trots vårt allt starkare rykte som ett grinigt högerland.