Till exempel lägger Tidölaget tid på kulturkrig (utbildningsminister Perssons krig mot woke är ett övertydligt exempel). Och de ger ett idéfattigt intryck när det kommer till att lösa faktiska problem, som ojämlikhet och klimatkris.

Politiken är ett sådant svek mot framtida generationer att jag har börjat säga förlåt till alla barn jag träffar. Jag vill kunna se dem i ögonen i framtiden, inte behöva erkänna att jag oroade mig för dragqueens medan planeten brann upp.

Att säga att man tänker på barnen är ju populärt i politiken. Republikanerna verkar sakna den känslan. Idéprogrammet ”Project 2025”,ihopsatt av en tankesmedja med nära kopplingar till Trump, skulle vara underhållande läsning om det inte varit på allvar.

Där hävdas att människor utan IBS-diagnos diskrimineras i den amerikanska statsförvaltningen och att USA:s armé präglas av vänsterpolitik. Och de paranoida jävlarna är såklart besatta av aborter, de “ofödda barnen”.

För om man inte kan leverera någonting till de barn som faktiskt lever idag, kan man i alla fall säga att man vill hjälpa de ofödda barnen, som bara finns i abortmotståndarnas huvud. Dessa ofödda barn behöver ju inte konkret politik. När man talar för dem är kulturkrigen tillräckliga.

Högern här hemma vill fortsätta lalla runt i två år till, obrydda av sin idétorka kring de kriser vi står inför. Vi kommer att se ett allt mer desperat gäng, men jag hoppas att de i alla fall hittar bättre ursäkter än Republikanerna gjort. En politik bara för “de ofödda barnen” är nämligen skamligt.