Om vi verkligen menar allvar med att vi vill vara jämställda har vi en lång väg att gå. Det visar i alla fall den senaste statistiken från myndigheter, fackförbund och opinionsinstitut.
50 år efter att föräldraförsäkringen infördes har den fortfarande inte fullt åstadkommit sitt syfte. Den politiska ambitionen var att föräldrar skulle dela lika för att ta ett jämnt ansvar för barn och hushåll men också för att få kvinnor åter i arbete.
Ett halvsekel efter införandet tar männen inte ens ut hälften av föräldradagarna. 1974 tog mammor ut 99,5 procent av alla föräldrapenningsdagar, förra året var det 70 procent. Problemet är inte bara att kvinnor får en starkare anknytning till barnet, ledigheten påverkar hennes livsinkomst i allra högsta grad.
Inte heller när barn är sjuka är ledigheten jämställd. Det är större sannolikhet att det är mamman som vabbar och stannar hemma med sjuka barn. Förra året tog pappor knappt ut 40 procent av vab-dagarna enligt en ny undersökning av Unionen. Det ojämna uttaget av föräldrapenningen och vab påverkar bland annat kvinnors löneutveckling och i sin tur pensionen.
Frihetsivrarna menar på att varje par själva måste få avgöra om de vill dela lika. Valfriheten trumfar jämställdheten. I sinom tid kommer det bli jämställt. Konstigt nog är det precis det som inte sker. Som det ser ut nu kommer vi behöva vänta ytterligare ett halvt sekel för att män ska ta ut hälften av dagarna.
Detta märks även på individnivå. Bland mina vänner och bekanta är det inte ovanligt att kvinnan tar fler månader mer ledigt än deras respektive. Då består ändå min krets av progressiva människor som gärna vill ha ett jämställt samhälle. Underligt nog blir ändå utfallet ojämställt.
Det finns en föreställning om att männen tar ut mer ledighet eftersom de tjänar mer och att det är ekonomiskt försvarbart med ett ojämställt uttag. Men när forskare kontrollerar inkomst, ålder och arbetsplats räcker inte de förklaringarna. Kvinnor stannar i högre grad hemma av andra orsaker.
I slutändan kokar det ned till värderingar, värderingar och åter värderingar. Det är inte alltid lätt att göra rätt. Men konsekvenserna av beslutet kan bli ekonomiskt förödande. Såsom att kvinnor under en livstid tjänar flera miljoner mindre än män.
Just värderingar är i fokus enligt en ny undersökning av Indikator Opinion. Unga tjejer tycker att det är viktigt att dela värderingar och politisk åsikt med sin partner. Tjejer vill inte vara med killar som hyllar Andrew Tate eller som vill att de ska stanna hemma vid spisen. De vill ha en partner som respekterar dem och deras rättigheter.
Med tanke på att födelsetalen sjunker kan detta vara förklaringen som forskare världen över letar efter. I Sverige har könsklyftan politiskt aldrig varit större. Om endast kvinnor hade fått bestämma i valet 2022 hade Magdalena Andersson fått bilda regering med de rödgröna. Om endast män röstat, hade Ulf Kristersson och Tidöpartierna haft en klar majoritet, till skillnad från dagens knappa marginal.
Det är tydligt att tjejer inte vill tumma på sina rättigheter eller på jämställdheten. För de ser hur verkligheten ser ut. Kvinnor är i större grad sjukskrivna, det är oftast de som har ofrivillig deltid och det är kvinnor som tar ansvar för det obetalda hemarbetet. Mammor är föräldralediga längre och vabbar oftare än sina partners. Tjejer ser hur stressen tär på sina mammor och hur ansvaret för hus och hem faller på deras axlar. De vill inte gå samma öde till mötes.
Om killar inte värderar jämställdhet och jämlikhet i lika hög grad som tjejer är det inte konstigt att tjejer hellre väljer att leva som singlar. Och att det i förlängningen föds färre barn.
Det är tydligt att jämställdheten inte kommer av sig självt. Därför borde det vara en självklarhet för politiker att vilja driva på för mer jämställda reformer. Att individualisera föräldraförsäkringen är ett bra första steg.
