Det är vanligt att hobbypsykologer talar om för folk att de kan sluta vara deprimerade om de helt enkelt bestämmer sig för det. Ofta kombinerar de detta med någon berättelse om hur de själva bestämde sig för att ”sluta älta så mycket” efter den där nedstämda perioden de hade mellan högskola och jobb när inget kändes kul.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Låt oss börja med att slå fast en sak: Nedstämdhet är ett känslotillstånd, depression är en sjukdom. Deprimerade människor är inte nedstämda, de är sjuka. Nedstämdhet är bara ett av symptomen.
Det är i dag känt att depression är kopplat till vissa signalsubstanser i hjärnan, eller snarare brist på dessa. Depression behandlas med dagens antidepressiva medicin genom att hämma ett för snabbt återupptag i hjärnan av dessa signalsubstanser. Vid lätt eller medelsvår depression ger terapi samma effekt som antidepressiva (intensiv terapi förändrar också hjärnans kemiska balans) men vid svår depression rekommenderas medicin, ofta ihop med terapi.
Hobbypsykologer däremot tycker att deprimerade själva ska ”tänka” sig ur sin depression. De ska med andra ord använda sig av just det som är sjukt för att göra sig själva friska. Ni hör ju vilken omöjlig uppgift det är.
Mest åsikter tycks hobbypsykologerna ha om just antidepressiva läkemedel. Ofta uttrycker de sig som om de tror att folk tar antidepressiv medicin för att de är lata och inte orkar ta itu med sina problem ”på riktigt.”
Jag kan nu lugna alla hobbypsykologer. Ingen tar antidepressiv medicin för skojs skull.
För det första är det inte sällan en lång, snårig väg innan man får rätt medicin. Många deprimerade provar olika typer av antidepressiva innan de får en som fungerar och insättningsbesvären är ofta jobbiga.
För det andra är alla antidepressiva förknippade med biverkningar. Några av de vanligaste och som de flesta upplever är yrsel, viktökning, illamående, ökad trötthet, muntorrhet, minskad sexlust. Det är inte helt ovanligt med förhöjd självmordsrisk, vilket kan låta paradoxalt men faktum är att när du är djupt deprimerad är din energinivå så låg att du knappt tar dig upp ur sängen. Att ta en dusch kan göra slut på hela din dagsenergi. När medicinen börjat verka men inte nått sin fulla effekt har man således en djupt deprimerad människa som plötsligt fått en förhöjd energinivå. Det är en farlig kombination.
Och just detta är mitt stora problem med hobbypsykologer: Depression är en farlig, komplicerad, paradoxal sjukdom som kan vara dödlig om den felbehandlas. Trots det har så många icke läkarutbildade människor så lite problem med att ge råd till deprimerade om hur de ska behandla sin sjukdom.
När de tricykliska och MAO-hämmande antidepressiva läkemedlen ersattes med den nya generationens SSRI-medicin började antidepressiva skrivas ut till fler, till exempel blev Prozac en försäljningssuccé i USA och startade en debatt om ”lyckopiller” som fortfarande pågår. De äldre antidepressiva medlen verkade på ett brett spektrum av signalsubstanser som gav svåra biverkningar och var lätta att överdosera. Med MAO-hämmande medel var det till och med farligt att äta viss mat, som ost, vindruvor eller rödvin. De nya SSRI-medlen riktar in sig på signalsubstansen serotonin vilket gör att de är lättare för läkare att skriva ut och fler patienter tål dem.
Många anser att SSRI i dag överutskrivs av just de skälen. Det betyder dock inte att depression överbehandlas. Deprimerade människor måste alltid få professionell vård. För vissa patienter är en remiss till KBT-terapi det som rekommenderas. För vissa patienter är det rätt antidepressivt läkemedel. Möjligheten att behandla depression efter vilken typ av depression det är måste finnas.
Jag har själv en kronisk depression som jag försökt hantera på en rad olika mer eller mindre bra sätt under 15 års tid. Det är uttröttande, men i dag har jag hittat rätt behandling för mig, vilket visade sig vara en kombinationsmedicin som verkar på serotonin och noradrenalin kallad venlafaxin, och mår bra. Precis som vissa behöver tillföra sin kropp insulin behöver jag hålla min hjärna i rätt kemisk balans.
Jag har också i dag lärt mig hantera hobbypsykologerna. Men det tog mycket längre tid. År av att lägga energi jag egentligen inte hade på ovetenskapligt trams, och ständigt dåligt samvete för att jag inte blev bättre av dem.
Nu tar jag bara råd av professionella personer eller personer som mig, personer som vet vad det handlar om. Jag har äntligen lärt mig att vara försiktig med mig själv.
