BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Mitt i mixen av trevliga familjestatusar, sköna kompishäng, roliga historier, känsloyttringar, nyhetsinslag, skyskrapeåsikter, sjukhusdebatter och reportage om kungliga familjens kläder, så stannar jag upp på riktigt en stund och tittar på ett rullande inlägg. Den tar upp ett ämne, svårt att hantera emotionellt för normalfuntat folk, och uppenbarligen en fråga som är oerhört svår för att inte säga omöjlig att få kontroll över för globala ledande makthavare och institutioner.  

Filmen var från den ideella organisationen Love Nepal som kämpar mot barnsexslaveri, och innehöll fakta och bilder från barnsexhandelns allra vedervärdiga verklighet. Den visade ett stort och känt barnbordellområde i Indien. Medelåldern bland offren är 12 år och de våldtas mellan 20 och 30 gånger per dag i små trånga skitiga celler. Tillhyggen som slagträ, rakblad och brinnande cigaretter används frekvent, att bryta ben och leder av sina offer är också en del i denna perverterade maktutövning. Önskemål från köparna, som tillmötesgås som inom vilken handel som helst, är alltfler yngre barn att förgripa sig på. Få av barnen i den här verksamheten når vuxen ålder. 

Samtidigt som jag tittar så hör jag ett hjärteglädjande skratt från min femåring i rummet bredvid som har roligt åt något i sin trygga plats på jorden. Och själv grips jag av en enorm tacksamhet att ha fått bli född till en hjärtevarm familj, med möjlighet att göra livet gott att leva, i ett av de bästa länder att bo i på jorden. 

Det är en delad värld vi delar och det är barn i världens fattigaste familjer som sexhandelns kreatur lägger sina klor på. 

Unicef uppger på sin hemsida att det är oerhört svårt att få fram siffror över hur många barn som utnyttjas och exploateras sexuellt i världen men att WHO uppskattat siffran till 223 miljoner barn. 223 miljoner barn! 

Det är bortom all begriplighet. Det obegripliga ligger i att det finns betydligt fler än 223 miljoner förövare i världen som har ett sinnessjukt behov av att våldta och tortera barn. Tar man sig dessutom en titt på de Flashbacktrådar där aktiva pedofiler diskuterar och rättfärdigar sitt handlande mellan varandra så är det lätt att tappa hoppet om mänskligheten och ge upp. Men det leder ju inte till något att göra det. 

Så vad göra? Att likt de fantastiska människor som på plats jobbar med offren och mot förtryckarna och dess underliggande strukturer är inget för alla så klart. Men vi kan hjälpa dem i deras arbete genom att informera vad de gör, lättast via sociala medier, och ge månadsbidrag. 

De som vill kan gå in som volontärer i olika organisationer som jobbar mot sexuell exploatering av barn här hemma. Ecpat är en av dem, de jobbar för att övergrepp ska stoppas innan de begås. På deras hemsida finns bra information om hur man, om man vill vara en aktiv del i kampen mot global barnsexhandel, kan tänka i det stora och det lilla, exempelvis när vi reser och bor på hotell. 

Som ovan nämnt är fattigdom, som så alltid, roten till ont. Bidra med att handla Fairtrade om än det kostar några extra spänn. Fattigdom utrotas med fungerande skolsystem, det visar land på land som är på väg ur sin u-landsstatus, precis som hos oss för 100 år sedan. 

Så om någon muttrar att det är alltför tärande för skattebetalarna att ge 30 av de 1790 miljarder Sverige har i skatteinkomster årligen till Sida och deras projekt så gör mer än att muttra emot. 

Bakom varje siffra står en människa och vartenda ett av de 223 miljoner barn som kan räddas och få ett anständigt liv är ovärderligt.