Ledare: Hjälpsökande blir en kula i flipperspelet varje sommar

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Hur otrevligt ekonomiska problem än är så verkar irrandet mellan telefonköer och månatliga revisioner av ens liv vara det som tär mest på människor. Att inte kunna jobba i den utsträckning en skulle behöva för att ha råd med att leva blir trots teoretisk "fritid" något som i praktiken är smärtsamt.

Teorier om nyttan av att vara självförsörjande eller att söka jobb inte "ska vara kul", faller kort då samhället i någon mån tvingar vissa att vara en kula i detta flipperspel varje sommar. Repetera kallduschen ett par år så är det inte konstigt om folk mer eller mindre räknar med att vara uträknade.

Socialstyrelsens statistik för 2015 avslöjar att de grundläggande behoven i större utsträckning blir lidande för fler människor under sommarmånaderna än i övrigt. Sett till samtliga biståndstagare under perioden maj–juli jämfört med perioden oktober–december behövde cirka 23 000 fler vuxna och barn hjälp under sommaren än under vintern 2015. Sett till hushåll bestående av ensamstående vuxna med barn är förhållandet likartat. Den största skillnaden är den mellan ensamstående kvinnor respektive ensamstående män. Exempelvis så är antalet behovssökande ensamstående mammor i förhållande till papporna endast i maj månad mer än fem gånger större.

Antalet vuxna individer som får bistånd för att de är sjukskrivna, jobbar ofrivillig deltid eller jobbar men ändå lever under existensminimum är likt det totala antalet sökande också större under sommaren (Socialstyrelsen 2015).

Större delen av dessa personer är i regel kontakt med andra myndigheter utöver kommunens enhet för ekonomiskt bistånd. Att löpande gräva fram uppgifter, fylla i papper och närvarorapporter blir ett arbete som inte är helt olikt de administrativa instanser man är i kontakt med. Skillnaden är att man inte får lön eller förmåner som pensionsgrundad inkomst. Konventionella problembeskrivningar och lösningar utgår från arbetslinjen men att lära sig skriva cv för femte sommaren i rad hjälper ingen. För gruppen som regelbundet ställs utanför kan andra lösningar som basinkomst vara en idé. Att ta bort pappersarbetet för att få det stöd en i slutändan ändå har rätt till leder förhoppningsvis till en mindre stressig miljö för individen såväl som för det offentliga. Lösgjorda resurser kan omvandlas till föräldranärvaro, vila för de sjuka och initiativtagande i stället för att passivt genomlida fler "arbetsmotiverande" föreläsningar.

Däremot är det utanför Bergslagens kommunhus förändringen kan börja. Först när folkvalda och tjänstemän inte kan förneka slöseriet med tid och ork kan de alternativa lösningarna sättas i praktik. Höjda röster från Bergslagsskogarnas stugor och lägenheter kan täppa igen även djupa hål förutsatt att vi faktiskt använder dem.