Var är de?

4 000 miljarder ... Det är så mycket pengar att alla löner i Sverige skulle kunna fördubblas ett år. Eller lika mycket som ungefär 15 stycken nya höghastighetstågsbanor. Eller att ta hand om någon miljon flyktingar varje år. Eller bygga bort all bostadsbrist. Eller ... Ja, siffran är obegripligt stor.

Men ingen myndighet eller ansvarig finns att fråga. Riksbanken säger: ”Vår bedömning är att kapitalet finns, men en viktig delförklaring kan vara att mätmetoderna är delvis föråldrade.”

Det låter ju betryggande. Eller, nej det låter helt absurt.

Pengarna finns men ingen vet var.

Så vad är förklaringen här?

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

I gårdagens tidningen berättade vi om Sveriges enorma exportöverskott, som inte skapar rikedom i landet och inte leder till nya jobb. Det här är litegrann en annan sida av samma sak.

Sverige har ett överskott i handel med andra länder och det borde leda till ökade värden, mer sparande och – i en god värld – mer investeringar.

Men pengarna används inte.

Rättare sagt, de stoppas nog undan någonstans, troligen är det mesta företagspengar som flyttas till skatteparadis eller ligger som mycket lågt värderade köp av företag eller placeringar utomlands. Av någon anledning verkar svenska företag nämligen värdera det de äger utomlands som lite värt. ”Väsentligt under marknadsvärdet”, säger Riksbanken i sin utredning.

Om en nation har stora bytesbalansöverskott och om dessa överskott sedan inte redovisas så betyder det helt enkelt att någon gömmer pengarna.

För att 4 000 miljarder skulle tappas bort på riktigt stämmer inte med mentaliteten hos våra rika.

Det här är uppochnervända världen. Ju större pengar, desto mindre säkerhet kring var de finns och vad de består av. Svenska myndigheter har inga problem att kontrollera varje sjukförsäkrad, stressa varje ensamstående som inte kan betala hyran, jaga varje med försörjningsstöd med ständiga krav på redovisning och förklaring till varför man måste ha hjälp med bussbiljett när man ska söka jobb långt bort. Men när 4 000 miljarder inte finns så är intresset ljumt.

Ja, Sverige är en mycket rik nation. När SCB värderar våra tillgångar och skulder så äger vi 3 700 miljarder i Sverige och 7 000 miljarder utomlands. Drar vi ifrån skulder till utlandet så blir det totalt kvar 6 125 miljarder. Per svensk ungefär 620 000 kronor.

Nu kanske du säger att du inte känner till dessa pengar, var är din del av förmögenheten, och den känslan stämmer nog eftersom det bara är en liten del av svenska folket som äger de stora förmögenheterna.

Men om vi nu dessutom har 4 000 miljarder som ingen vet var de är blir det här totalt runt en miljon kronor per svensk och det borde väl ändå vara intressant att få veta vad de pengarna används till.

Inte?

Vad säger Finansdepartementet?

Vad tycker Skatteverket?

Nej, jag vet inte vart pengarna har försvunnit, men jag kan ge dig en kvalificerad gissning. Pengarna har inte plockats hem till landet, inte förts in i bokslut eller förmögenhetsredovisning, utan snurrar runt i världens finansmarknader, det är en del i det stora problemet som alla rika länder har.

Vi spelar och sparar och spelar och sparar utan att använda de pengar – den kraft – vi har.

Hushållen sparar i panik över krisbesked.

De rika sparar i rädsla för krascher.

Företagen sparar – rättare sagt: investerar inte – eftersom marknaden inte växer. (Det är därför kapitalägare är så ivriga förespråkare för privatiseringar av vård och skola och omsorg. Man vill få ta över nya marknader när de gamla ger för lite.)

Staten sparar för att man inte ska växa och styra ekonomin och tillslut har det absurda inträffat att världens enorma kapital jagar avkastningen på ingenting och att fyra tusen miljarder då inte finns redovisade är bara en jättebubbla bland andra bubblor.

I själva verket är allt detta sparande en långsam förstörelse av jorden. Genom att spela med pengarna istället för att investera så förstörs vår möjlighet att skapa jämlikhet och rädda framtiden för våra barnbarn.

Ja, jag vet att många inom en alltmer moralisk miljö- och vänsterrörelse tror att ordet ”sparande” betyder att man minskar på resursanvändningen på jorden, att man bromsar förstörelse.

Men i själva verket är sparande i dag detsamma som att förstörelsen får fortsätta, det skapas enorma övervinster i spekulationsekonomin och den viktiga omställningen blir aldrig gjord.

Värst är förstås alla kommunpolitiker som jobbar mot tågsatsningar eller statliga ekonomer som tror att skattesänkningar eller sparsamhet ska sätta fart på ekonomi och omställning. I själva verket är allt sparande i dag ett strupgrepp på ekonomin.

Jorden räddas inte av snålhet, bara av satsningar.

Detta – om inte annat – kan man förstå av att 4 000 miljarder plötsligt kan vara ”borta”.

Ekonomi är inte en vetenskap. Det är politik och gissning. Men för dig som medborgare blir det en grym verklighet när samma personer som tappat bort 4 000 miljarder plötsligt säger att vi inte har råd att höja försörjningsstödet eller ta bort våra fattigpensionärers ekonomiska lidande.

Då är man plötsligt väldigt noga med räkenskaperna.

Samtidigt tittar chefen på Riksbanken lite diskret under bordet för att hitta de miljarderna som försvann.

Någonstans borde de ju finnas.