Väl på vårdcentralen fick jag dock inte träffa någon som utredde allergi. Läkaren lyssnade på min redogörelse och bokade in ett återbesök, på samma vårdcentral. 

Lite snopen återkom jag ett par dagar senare och lämnade vårdcentralen med en konstaterad astma, samt recept på bra medicin. Allt löste sig, men varför behövdes två besök? Det kändes som slöseri med allas tid.

I Stockholm har vi sedan 2008 vårdval. Alla som behöver vård väljer själva vem som ska ge dem det. Alla aktörer som uppfyller kraven har rätt att erbjuda sina tjänster till medborgarna, eller kunderna, som det heter numera. Sedan får aktörerna ersättning för kundbesöken. 

Problemet med vårdval är att det inte längre är vårdbehovet som styr pengarna. Det är efterfrågan på vård, mätt i antal besök, som styr, och alla besök är värda lika mycket. 

Klass och ursprung är viktiga faktorer när det kommer till risk för sjukdom. En 85-åring på Östermalm kan ha ett lägre vårdbehov än en 55-åring i Rinkeby. Men det tar ersättningssystemet inte hänsyn till idag.

En tredjedel av alla skatter vi lägger på sjukvårdsverksamhet i Stockholms län tillfaller privata aktörer. Vilken aktör bland dem – flertalet är aktiebolag – vill prioritera kunder som kräver en större arbetsinsats? 

För ett aktiebolags huvudsyfte är att generera vinst till sina ägare. Redan där går det att se uppenbara problem med vinster i välfärden. Men i Stockholm går det även att se att utformningen av privatiseringen av vården har gjort vården sämre.

Vårdvalets främsta fanbärare, moderata sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt, pratar gärna om att vårdcentraler i socialt utsatta områden har många fler besökare efter vårdvalet, jämfört med tiden före 2008. Bakom de sifforna finns vårdcentraler vars läkare måste ta emot ett större antal patienter per dag för att kunna hålla budget. De som promenerar ner till vårdcentralen med snuva tas emot och undersöks, i stället för att skickas hem med uppmaningen att ta en receptfri tablett mot febern och sova på saken. 

Den som kliver in i väntrummet med sin förkylning är en inkomstpinne, värd 484 kronor. De med större behov får samtidigt inte ett adekvat besök hos läkaren. I stället för ett läkarbesök där alla delar av ens sjukdomsbild kan avhandlas får de återkomma en annan dag, till en lika stressad läkare. 

Moderaterna är dock inte nöjda med att ha skapat ett system där privata vårdcentraler i ekonomiskt välmående kommuner och stadsdelar i länet är vinnare. En av tankarna med etablerandet av det skandalomsusade Nya Karolinska är att färre patienter ska besöka akutmottagningarna på länets sjukhus (Nya Karolinska har ingen akutmottagning alls). I stället ska vi besöka närsjukhusen, vilket i praktiken innebär en ökning av antalet vårdvalskunder. 

Här finns anledning att tända varningslampan. Rådande trend är att allt fler patienter vänder sig till just akutmottagningarna. Mikael Färnbo skriver i den nyligen utkomna boken ”Den stora omvandlingen” om en inte offentliggjord landstingsrapport. Rapporten förklarar det ökade trycket på akutmottagningarna med att förtroendet för vårdcentralerna har försämrats bland de med störst vårdbehov. 

Med tanke på hur vårdvalet har fungerat är det ingen skräll att de som är mer sjuka vänder sig till akuten. Och med ännu mer vårdval lär den trenden inte vända.

I slutändan innebär det ett helvete för personalen på akutmottagningarna, som tvingas att hantera överbeläggningar och arga patienter. Samma personal har Moderaterna skickat brev till, i vilket de varnar för konsekvenserna av politiskt maktskifte. Kul skämt.