BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Hur dagarna förflöt i en oändlig ström av badutflykter, uppsluppna lekar och middagar under äppelträdet. Fjärran från vardagens obevekligt malande hets. En vardag där barnet kördes upp tidiga morgnar för att skynda till skolan, tillbringa långa dagar på fritids, och hämtas av en halvt utarbetad förälder. Trötta läxor och tjat om slängda kläder på golvet. Varje inrutad sekund av krav som oupphörligen pressas mot barnets sinnen. Som även skymtar i undersökningar kring barn och ungas hälsa – ökade nivåer av stress och oro inför framtiden, läxor och nationella prov kryper nedåt i åldrarna.

Rädslan för att inte räcka till i skolan kan smyga sig på barn sig på redan under första klass, samtidigt som ambitiösa skolor betonar vikten av läxor, läsning samt de nationella proven. Här ställs föräldrar inför uppgiften att fostra barn som levererar goda resultat.

2012 beskrev Katalys utredare Sten Svensson effekterna av friskolereformen; ökad skolsegregation, sämre resultat och statusval som underminerar bra skolor med “fel” socioekonomisk elevsammansättning. I kombination med betygssystemet ökar även pressen på barnen, och i SCB:s mätning från samma år framgår att 65 procent av barnen i åldrarna 10-18 år upplever stress på grund av läxor och prov. Stressen yttrar sig fysiskt, i form av huvudvärk, ont i magen, sömnproblem, samt att de känner sig spända eller nervösa, ledsna eller nere, eller har svårt att koncentrera sig.

På så sätt drabbar marknadskonkurrensen även elever vid bra kommunala skolor med attraktivt läge. Hetsen ökar överallt. Linnéuniversitetets studie från 2016 visar att unga mellan 18-25 känner oro och stress inför sin egen framtid och rädsla för att inte lyckas i livet. De lägger en stor del av ansvaret för att lyckas på sig själva. Oron för att misslyckas är beklagligt nog inte obefogad. Enligt Hyresgästföreningens kartläggning 2017 är andelen unga vuxna som bor hemma hos sina föräldrar rekordhög i Storgöteborg. 25 procent.

"Det är djupt olyckligt att roten till hopplösheten börjar bankas in i skolbarn redan från första klass."

Oftast beror det på att föräldrarna inte kan hjälpa till att köpa bostad eller gå i borgen för lån, eller på grund av osäkra anställningar och man inte vet vilken inkomst man kommer ha nästa månad. Samtidigt ökar mängden otrygga anställningar. Majoriteten av de tidsbegränsat anställda har en mycket otrygg anställningsform, som innebär att de antingen är anställda per timme eller kallas in vid behov, exempelvis ett sms från arbetsgivaren med erbjudande om jobb, och ofta med mycket kort framförhållning.

Speciellt vanligt är denna form bland unga, liksom tidsbegränsade jobb överhuvudtaget, enligt LO.

Unga behöver kunna bli vuxna utan att ha hela framtiden utstakad som ett försök att hitta en vinnande strategi, för att lyckas få en någorlunda fast inkomst och en egen bostad. Som ekonomen William Davies påpekar är postmodernitetens ändlösa, lekfulla upprepningar väsensskild från den ändlösa hopplöshet och plåga som nyliberala reformer och en utarmning av välfärden ger. Effekten är ofta direkt fysisk, i form av stress, psykosomatiska besvär, krav att leverera mer för mindre, begränsade möjligheter till ett eget utrymme eller ett eget hem.

Det är djupt olyckligt att roten till hopplösheten börjar bankas in i skolbarn redan från första klass. De borde få leva i ett samhälle där alla skolor är likvärdiga och själva lärandet får ta större plats. För små skolbarn skulle behöva slippa leva under den ständiga stressen att leverera. Inte bara under de tio veckor sommarlovet sträcker sig, utan även under terminerna. Spara blomman barnet anförtrodde dig, och plocka fram den under hösten. Gör det ont att minnas hur du fick den är någonting fel, men det är inte dig det är fel på.