Ledare: Henrik Jalalian: Klimatkrisen ger oss latmaskar rätt

Jag är bara lat.

Klimatkrisen är alla latmaskars stora revansch. Efter ett liv av förebråelser sitter vi plötsligt inne med lösningen på världsproblemen: att göra så lite som möjligt.

Det är nämligen bra att handla miljövänligt, men det är bättre att skjuta upp shoppingen till morgondagen och sen glömma bort vad man skulle ha. Köp gärna miljöbil, men sofflocket är trots allt det miljövänligaste transportmedlet. När någon präktig människa säger att man inte ska duscha för länge, har jag svaret redo:

”Det är ÄNNU bättre att inte duscha inte för ofta.”

Okej, jag raljerar. Men när debatten går kring vilka uppoffringar individen bör göra för klimatet, grips jag av en oemotståndlig lust att slå ett slag för den gamla hederliga latheten.

Forskarna ger nämligen oss latmaskar rätt: vår inneboende lathet är ett utmärkt verktyg i klimatets tjänst. Texasuniversitetet i Austin har kommit fram till att USA:s energiförbrukning minskar i takt med att fler amerikaner blivit soffpotatisar. Debattören Mattias Goldmann menar i boken ”Klimatsynda” att den mest effektiva klimatpolitiken är anpassad till människans lägre drifter och pekar på Köpenhamns omvandling till en cykelstad. Trots att Köpenhamnsborna är världsledande på att cykla till jobbet, tar bara sju procent cykeln av miljöskäl. Resten gör det för att cykla är bekvämare än att sitta i bilköer. Framgången bestod i att Köpenhamns politiker byggt en stad för lata cyklister, snarare än för lata bilförare.

Det finns gott om liknande reformer för politiker som vill uppmana medborgarna till allmän omoral i klimatets tjänst. Sänkt arbetstid till fyra dagars arbetsvecka vore inte bara skönt, utan minskar utsläppen den lediga dagen med sjutton procent. Utvecklade koncept kring bilpooler, ”nudging”, ett flexibelt arbetsliv och delningsekonomi är andra förslag för att minska utsläppen genom lättja. Att låta de rikaste betala för omställningen och sin mer koldioxidintensiva livsstil, går inte heller ut över folkflertalets bekvämlighet.

Politiker behöver inte ens förbjuda våra utsläpp. Gör dem bara riktigt jobbiga och dyra medan det fossilfria blir enkelt och billigt. Förbjuda bensinbilar till 2025? Absolut. Men det skulle nog räcka med att införa en regel om att bensinbilar behövde besiktigas 15 gånger per år.

Det går inte heller att komma ifrån det växande berg av forskning som visar att en ständigt växande ekonomi inte går att frikoppla från förbrukningen av naturresurser. De gröna delarna av ekonomin behöver växa. Men i övrigt vore det bättre för miljön om vi saktade ner.

När Aftonbladets ledarsida och Vänsterpartiet på senaste tiden menat att klimatet inte kan läggas på individen har de delvis rätt. Politiker och företag har det största ansvaret. Men svaret på att få en mer systematisk förändring är inte att fjäska med billigare bensin och charterresor.

Politikerna borde istället anpassa de miljövänligaste alternativen till den del av befolkningen (i ärlighetens namn är vi nog i majoritet) som är oförbätterliga slöfockar. Det vore systemförändrande på riktigt.

Sommaren på Arlanda visar att flyget är kapabelt att på egen hand göra flygandet till en obekväm upplevelse. Hög tid då för progressiva politiker att passa på att göra det löjligt billigt och enkelt att ta tåget.

Kritiken mot ”klimatskam” är ofta missriktad men det finns något att lära av anklagelserna kring moralism. Hade lösningen varit att vi alla skulle bli bättre människor, behöver vi snarare KBT än klimatåtgärder. För en verklig massrörelse för klimatet behövs lösningar som inte är anpassade till de med bäst moral och självdisciplin. Vi behöver en omställning för alla oss med usel karaktär.

Klimatet kräver mer än lathet. Vi behöver arbeta intensivt för att förändra. Men en del av svaret är också att luta sig tillbaka i hängmattan. Uppmana till sedernas förfall och att skjuta upp alla fossila aktiviteter till morgondagen.