Idag är den dömde krögaren tyngd av skulder hos Kronofogden. Det bangladeshiska paret, hans brottsoffer, har inte fått pengarna de genom dom har rätt att få. Det handlar om strax över 35 000 kronor. I år är det nästan fem år sedan polisen kom till arbetsplatsen och det rättsliga spelet började. Hur lång tid de ska behöva vänta på att få sin i sammanhanget ekonomiska upprättelse är oklart. 

Medan krögarens brottsoffer väntar och väntar väcks nu åtal mot en annan arbetsgivare, som av en händelse också denna gång en restaurangägare. Den här berättelsen börjar i januari 2020, mitt under pandemins intåg i Sverige, i en restaurangkedja som desperat vänder sig till Migrationsverket för att få en kallskänka från Filippinerna till Sverige. Det är akut också, skriver arbetsgivaren till myndigheten, för det finns ingen personal i Sverige att få tag i, menar han. Därför behöver arbetstillstånd upprättas och kallskänkan ska tjäna 23 800 kronor i månaden, allt enligt gällande kollektivavtal.

I verkligheten är allt bara lurendrejeri. Det finns inget kallskänkejobb att jobba med. Eller, det kanske det finns, men inte för den filippinska kvinnan som står på arbetstillståndet. Hon är, då myndigheten fattar beslut, redan i Sverige och arbetar i arbetsgivarens och hans frus hem. Enligt åklagaren i målet har hon då redan arbetat i nio månader, med barnpassning och hushållssysslor. Hembiträde, blev det av alltihop. Ett heltidsjobb och mer därtill: 24 timmar om dygnet, alla dagar i veckan, för 6 000 kronor i månaden. 

Hon är också övervakad av kameror – de sitter uppsatta överallt i lägenheten inklusive i det rum där hon ska sova. I förhör berättar hon om ett gränslöst arbete helt befriat från återhämtning. Hon är uppe på nätterna och tar hand om en nyfödd bebis och en ettåring. På dagarna tar hon hand om alla parets barn och sköter om hushållet. Hämtningar och lämningar på förskola innebär bland annat att hålla sig undan kontrollanter i kollektivtrafiken eftersom paret inte ger tillräckligt med pengar för biljetter. På nyckelknippan sitter en tag med gps-spårning. Passet har konfiskerats av frun. Efter ett tag börjar en kvinna till att arbeta i hushållet. Hon är inte ”kallskänka”, utan ”au pair”. I verkligheten är också hon hembiträde.

I sms-konversationer som är en del av målet ställs frågor till frun i hushållet om möjligheten till några få lediga dagar per månad. Svaret blir nekande. Arbetet ska pågå 24/7, säger kvinnan, och avslutar med en glad smiley med en svettdroppe i pannan. Efter tio dagar går den nyinflyttade kvinnan till polisen. Då har hon fått ett kontrakt där hon förbjuds att sluta arbeta på tre år, annars blir hon skyldig paret 20 000 kronor. 

Åtalet som nu väckts gäller både mannen och kvinnan i familjen. De åtalas för människoexploatering av den första kvinnan och frun åtalas också för exploatering av den andra kvinnan, som kom senare, som fick den glada svettiga smileyn i sms när hon ställde frågor om arbetstiderna. De nekar till brott.

Lag om arbetstid med mera i husligt arbete trädde i kraft 1971 och ersatte då hembiträdeslagen. Den innehåller såväl arbetstidsregler som regler för anställningsskydd och anställningstrygghet. En snabbsyn ger vid handen att det åtalade paret mycket väl kan ha brutit mot varenda paragraf.

Lönar det sig att exploatera arbetskraft i Sverige? Dessvärre gör det nog det. Det är väldigt få som dras inför rätta i paritet till hur många som exploateras. Mörkertalet är stort och sätter ljus på ett sorgligt faktum: På arbetsmarknaden kommer väldigt många undan med väldigt mycket.

Tiden får utvisa om det finns någon upprättelse alls för den som exploaterats i arbete i Sverige, vare sig det är på ett bygge, i en restaurang eller som hembiträde hos ett par i en lägenhet någonstans.