Det finns mycket intressant att berätta förstås.
Som att svenska folket är för sex timmars arbetsdag.
Att de förlorat förtroendet för storföretagen rejält.
Att man litar mer på forskare än på politiskt förtroendevalda.
Att alltfler går på bio (i dessa Netflix-tider), ja, svenska folket går hellre och ser en film än äter ute.
Att 16 procent ber till gud medan bara sju procent tror på frälsning.
36 procent tycker att visdom är det viktigaste medan 70 procent tycker kärlek är det viktigaste.

En enorm majoritet, 92 procent, är nöjda med livet.
Bara sex procent är intresserade av partimedlemskap – medan 63 procent är intresserade av politisk aktivitet!
Bara 27 procent tycker att regeringen gör ett bra jobb medan 71 procent tycker att demokratin fungerar fint.
53 procent vill avveckla kärnkraften, bara 29 procent vill använda den (vad de andra vill göra besvarar inte enkäten).
81 procent tycker vi ska satsa mer på sol-energi medan en procent vill satsa mer på kol.
60 procent vill inte ha vinster i välfärden.

Och så var det det där med flyktingar. 52 procent vill inte att fler ska tas emot medan 48 procent tycker det är okej.
39 procent har morgontidningar på papper medan bara fyra procent envisas med att läsa kvällstidningen. På webben läser istället 33 procent kvällstidningen medan 24 procent läser morgontidningen.
Och så kan man studera detta folk vidare.
88 procent använder internet, de flesta dock allra mest för att skicka mejl.

Men så var det det där med rädslan. Eller okej då, oron. Man brukar ju säga att politikens uppgift är att lyssna på människors oro och sedan försöka göra något åt det.

Alltså hjälpa till och minska oron.

En del kanske mest vill spinna på oron för att få sympati och röster.
Men det är där Som-undersökningen blir så extremt annorlunda än allt det vi får höra som de allra viktigaste frågorna och problemen som ska lösas. Hela valdebatten och Agenda och Aktuellt och ledarsidorna och de där valrapporterna berättar om saker som faktiskt inte oroar de flesta.

Istället ser topplistan (över vad svenska folket verkligen funderar på när vi inte kan sova på nätterna) ut så här:

• Förändringar i Jordens klimat: 61 procent
• Miljöförstöring: 61 procent
• Terrorism: 60 procent
• Ökad antibiotikaresistens: 55 procent
• Utrotning av växt och djurliv: 52 procent

Allt annat är betydligt mindre oroande för det svenska folket. Visst är man rädd för organiserad brottslighet (48 procent) men lika många är rädda för ökad främlingsfientlighet (48 procent). Fler är oroade över den försämrade havsmiljön (47 procent) än för ökat antal flyktingar (37 procent).

Men bara 33 procent är oroade över bostadsbristen (de flesta har alltså bostad), bara 22 procent oroar sig för osäkra arbetsvillkor (de flesta har fasta jobb), och så är väldigt få rädda för krig medan bara 27 procent är rädda för utvecklingen i Ryssland.

Ja, vad ska man säga om allt det här?

Det är bara undersökningar kan man kanske säga. Eller att folk vet inte sitt eget bästa?

Men en enda slutsats borde man ändå kunna dra. Hela den svenska valdebatten och den mediala debatten och den politiska strategin och de där valtaktiska slugerierna och de där upphaussade utspelen… är alla fullständigt fel och saknar alla verklighetsförankring.

Svenska folket är rädda för det som händer med vår planet, vår natur, vår hälsa, våra barns liv.

Det är inte något lullull man ska sätta på etiketten med ordet hållbarhet. Det är tankarna som gror.

Dagens ETC har givetvis gjort sina egna undersökningar om vad du och andra läsare tycker är det viktigaste under valet. Mycket antirasism, mycket feminism, mycket om förstörelse av välfärden men framför allt, över allt annat och återkommande gång på gång i alla samtal: klimatet.

Så slutsatsen är enkel.
Det är ni som är svenska folket.
Och vi lägger därmed till beteckningen ”hela svenska folkets tidning” under vårt namn.

Vad de andra medierna sysslar med vet vi inte.
Det är något osvenskt hursomhelst.