Människor sörjer och befinner sig i chock. Det är en fruktansvärd situation för alla drabbade och det är ren tur att ingen omkom.

Innan man, likt SD:s partiledare Jimmie Åkesson, kräver undantagstillstånd, militärhjälp och visitationszoner, bör man stanna upp och beklaga det inträffade och uttrycka sitt deltagande med dem som drabbats. Man bör också invänta Polisens resultat.

Medan vi står där kan vi även passa på att sända en tacksamhetens tanke till räddningstjänsten och sjukvården, till kyrkan som öppnade sina lokaler för behövande människor, till socialtjänsten och till stadens krisstöd som stöttar de drabbade och till fastighetsägaren och staden som försöker hitta ersättningslägenheter.

Vi kan därtill tacka Mölndals och Sahlgrenskas sjukhus, som öppnade rum för krisstöd till de drabbade som kom in.

Det finns en oerhörd omtanke i det stöd som aktiverats, men också en nödvändig infrastruktur av lokaler, utrustning och kompetens. Inte minst inom sjukvården, som alltid svarar vid händelser på ett tidigt stadium. Under en katastrof måste resten av samhället fungera.

Ja, samma sjukvård som nyss applåderades, men i nästa andetag behandlas som ett budgetmässigt problembarn av politiken.

Exakt samma sjukvård som på flera håll, bland annat i Göteborg, larmade om patientsäkerheten före pandemin, bet ihop under den och som nu ska arbeta av en enorm vårdskuld under kraftiga besparingskrav från regionpolitikerna – Sahlgrenska beräknas gå en halv miljard back under det här året och är ålagda att ta fram åtgärdsplaner för en “budget i balans” 2022. Åtgärdsplaner som innebär personalminskningar och färre vårdplatser.

Frågan som uppstår är om vårdplatserna och personalen kommer att räcka till när resurserna redan är kraftigt begränsade. I en debattartikel i Göteborgs-Posten (13/9) konstaterar två läkare, Akil Awad och Tobias Alfvén, att bristningsgränsen är nådd och att “kaosartade akutmottagningar, överfulla vårdavdelningar och långa operationsköer har … blivit mer regel än undantag”.

En fungerande vård utgör en grundförutsättning för ett fungerande samhälle. Om du blir sjuk eller skadad måste du få hjälp – därför behöver vi en vård som är dimensionerad för en normal patienttillströmning. Vi behöver också kunna klara av större händelser.

En politik som år efter år eroderar samhällsväven inger också känslan av att samhället står inför en kollaps. Och här frodas drömmen om den starka ledaren, oavsett längtan står efter 1700-talets upplysta despot, eller en auktoritär neofascist i modern kostym.

Skuldfrågan bakom explosionen behöver klaras upp. Men i väntan på att polis och rättsvårdande myndigheter har ett svar behöver också resten av samhället hålla. Från bedrövade grannar, till kyrkor, kommunen och inte minst vården. Hela kedjan måste hålla.