Det går illa för välfärdsekonomin. I EU står allt och stampar, utan investeringar och löneökningar händer inget gott med ekonomin. Fortsatta bostadsbubblor ökar inte satsningarna i sådant som kan göra jorden bättre. Och trots att mänskligheten för första gången någonsin är sammanknuten i ett gigantiskt gemensamt nät av digital kommunikation och globalt utbyte så ser det på ytan ut som att resultat blivit ... nationalism.

Det vore rätt komiskt om inte nationalismen skapade den nya rasism vi ser, för att kunna motivera sin existens idag. Det går nämligen inte längre att motivera nationalism med gamla ord om ”folkhem” eller ”det egna näringslivet” eller ens ”de egna nationaltillgångarna”. Svenskt näringsliv är del i det globala kapitalet, svenska nationaltillgångar är fria att utnyttja eller utveckla av alla som har råd och ”folkhemmet” är en absurd dröm om gemensamt svenskt projekt som när det begav sig faktiskt var något helt annat. Klassernas kamp. Fattiga mot rika. Landsbygd mot industristäder... All vår kultur från då handlar om konflikterna i samhället, orättvisan, girigheten, drömmarna om ett friare liv.

Nationalismen som projekt för de som har makt över ekonomi och utveckling fungerar inte, vi lever i en global värld och kan äntligen som individer bli mer fria.

Världen tittar på president Putins reaktionära försök att bygga nynationell makt och förfasas över den dåliga ekonomi som kommer bli resultatet av inåtvändhet, utlandsfobi och propaganda mot allt ”icke-ryskt”. Men den reaktionen gäller även svensk, dansk eller fransk högernationalism.

Om de nationalistiska partiernas politik fick råda skulle vi alla bli fattigare. Det är dags att sluta huka inför längtan tillbaka. Framtiden är global, internationell och människans frigörelse handlar bland annat om rätten att få bo, arbeta och leva var man vill.

Allt annat är självbedrägeri.

Se på utvecklingen. Alla problem människan har idag är globala. Klimatfrågan är det enklaste exemplet, det enda sättet för nationalister att hantera den är genom förnekelse. Tänker man efter är klimatfrågan det bästa exemplet på varför nationalism saknar framtid. Hur ska klimatet kunna räddas inom ett lands gränser?

Fattigdom känner inga nationsgränser, inte heller flykt från krig.

Men det är inte bara problemen som är internationella. Svenska ingenjörer kan bara få jobb i framtiden om de samarbetar och lär ihop med indiska, kinesiska och tyska. Hela kunskapsflödet vad gäller ny teknik är ett enda gigantisk globalt universitet av upptäckter, forskning och utbildning som gynnar hela jorden.

Musik skapad här är global, bra författare blir internationella, företag måste samarbeta över nationsgränser och svensk kapitalism är bara en liten ström i ett globalt kapital även om det runt varje stat finns en samling kapitalägare som behöver pappa staten för att rädda sina banker vid kris. Till och med ”svenska vapen” är internationella, annars kan de inte göras.

De enda som inte är internationella är våra partier, våra fackföreningar och våra medier som fortfarande pratar om nationen som en gemenskap eftersom det vore förfärligt att förlora marknaden över nio miljoner konsumenter till tysk eller fransk medieindustri.

Och jag vill påstå att det är dessa krafters oförmåga att tänka globalt som ger nationalismen en sista chans att gnälla lite.

Men ekonomiskt och socialt är den redan död.

Vi lever i en fantastiskt positiv tid. Jag har aldrig varit med om så stora möjligheter. Allt fler människor kämpar sig upp ur fattigdom, feminismen gör att kvinnors makt förbättras överallt, solcellsrevolutionen gör att vi snart har energi nog för alla (ja, jag ska skriva mer om det) och kunskapsnivån på jorden stiger, vad än gammalmodiga Pisa-resultat försöker hävda.

Människan börjar kunskapsmässigt, energimässigt och socialt bli så medveten att vi inte längre behöver låsa in oss i rädsla för förändringar.

Herregud, till och med nationalister från SD flyttar till Ungern för att få leva ”som de vill”.

Nationalismen kan inte lösa den kommande bristen på arbetskraft, den kan inte lösa omställningen av transporterna på jorden, den kan inte skapa fred och den kan inte utveckla kunskapen vi behöver för att leva rätt på en jord som vi ännu bara hittat ett exemplar av.

När jag ser mig om i världen, läser och studerar alla upptäckter, ser alla befolkningsströmmar och alla nya rörelser som föds så ser jag bara internationella möjligheter. Och jag ser en politik som vågar berätta om det istället för att begränsa tanken till ”konkurrenskraft” eller tro att utländska studenter är ”kostnader” när det bara är att räkna för att inse vilken kraft det ger ... Jag tror vi måste våga vägra vara borgare men också våga vägra nationalismen – även i dess mest vänsteristiska version.

Det är så här. Jag vet att nationalismen kommer att dö då den saknar svar på på nutidens problem.

När en svensk nationalist ser hela världen framför sig så ser den inte en planet utan bara ”utlandet”.

Så fattigt.

Så oerhört inskränkt.

Hör hur världen skrattar.