På onsdagen presenterade Oscar Sjöstedt, Sverigedemokraternas ekonomiskpolitiske talesperson, sitt partis budget. ”Vi ska i princip ha flyktingstopp i Sverige”, sa han. På torsdagen presenterade Inte rasist men en film från 2012 där samme Sjöstedt med välbehag berättar om hur hans tyska kollegor på ett isländskt slakteri brukade heila, sparka på fårkadaver och kalla dem judar.

Det här hanterar han nu genom att säga att upplevelsen – nazister jämställer döda djur med judar – faktiskt var ”väldigt obehaglig”, och att det ”konstiga” då är att han använder den som trivselskapande anekdot.

Ännu en skandal som glöms bort?

Ännu en rasistisk bekännelse som snart kommer skymmas av huruvida SD ska fungera som stödparti åt en borgerlig regering?

Nej, jag tror inte det.

SD kan svårligen dementera med att någon apart kommunpolitiker missförstått partiets värderingar. Nu handlar det om absoluta toppskiktet. Sjöstedt tycker naturligtvis inte alls att händelsen var obehaglig. Faktum är att han ofta återberättar den för underhålla sina kollegor, och under sin tid på Island bodde han med dessa tyska nazister, enligt källan som försett Inte rasist men med videon. Det är heller inte bara Sjöstedt som umgås kring antisemitism. Mattias Karlsson och Paula Bieler närvarade då videon spelades in. Han är gruppledare och tidigare vikarie för sjukskriven Jimmie Åkesson. Hon är talesperson för integration och jämställdhet. 

Den enda rimliga slutsatsen är att det vi ser inte är enstaka individer som uttrycker förakt gentemot judar, utan att det här är partiet, konsekvensen av den rasistiska ideologi som genomsyrar hela SD:s program.

Läs bara motionen från riksdagsledamot Anna Hagwall. Hon vill avveckla presstödet för att minska Bonniers dominans som medieföretag – trots att Bonniers tidningar idag inte tilldelas en enda krona av de 436 miljoner som fördelas i så kallat driftstöd. Det är simpel antisemitism. En konspirationsteori som vandrat genom historien, med övertygelsen att judiska intressen bildar en ekonomisk, politisk och medial maktsfär som förskjuter samhällsdebatten. Hagwall föreställer sig, i skarp kontrast till verklighetens omständigheter, att ”de flesta små tidningar kontrolleras direkt eller indirekt av Bonnier”, och att politikernas uppgift därför är att garantera att "ingen familj, etnisk grupp eller företag” ska kunna ha en sådan framträdande roll.

Etnisk grupp.

Det hon menar är att judiska Bonnier kontrollerar en majoritet av svenska medier.

Antisemitism.

SD varnar med tilltagande volym för att muslimer förstör Sverige. Det sekulära systemet. Kvinnors trygghet. ”Vårt största utländska hot sedan andra världskriget”, enligt Åkesson. Ändå – trots utspelen om islamisering, trots påståenden att muslimska män är våldtäktsbenägna på grund av kultur och etnicitet – krävs det påtryckningar för att Anna Kinberg Batra (M) ska säga att SD är ett rasistiskt parti. Möjligen för att det islamofobiska anstrukna samtidigt har ett utrymme hos några av landets största borgerliga ledarsidor, som en mer accepterad – delad – form av rasism. 

Men när denna sverigedemokratiska ideologi vänder sig åt annat håll, mot judar, försvinner ögonblickligen möjligheten att skildra partiet som normalt, en kandidat för framtida samarbete. Det finns i Sverige ingen mindre accepterad form av rasism än just antisemitism. Särskilt när avsändaren visar sig vara återfallsförbrytare. 

2014 var Björn Söder SD:s partisekreterare. Han intervjuades då av Niklas Orrenius, bland annat om hur judar visst kan leva i Sverige, men att de aldrig kan bli upptagna i Sveriges gemenskap, förutsatt att de vägrar lämna sin ”judiska identitet”. Idag är Söder andre vice talman. 

Allt sådant ska läggas till den antisemitism som ständigt kommer ur den större partikroppen, från folkvalda ute i landet och från diverse tjänstemän. Sverigedemokrater som delar vit makt-alstret ”Död åt ZOG!”, som hävdar att judar har den ”osynliga makten”, som förnekar Förintelsen, som lovar att bekämpa ”krokiga judegubbar”, som kallar en kriminologiprofessor för ”judesvinet”, som delar videosnuttar där det hetsas om "sionistiska rasister”. Med mera.

Antisemitism som i rasism.

Antisemitism som i återkommande länk till den nazism som mördade miljoner.

Ser du det framför dig? Hur nazisterna sparkar på fåren efter att de rasat ner från köttkrokarna. ”Judar! Judar! Judar!” Där står de i ett kaklat rum, i blodet. Sparkar, skrattar. Nazisterna och deras vän, Sjöstedt. Sverigedemokraten som drömmer om att bli finansminister.

Det är en omstörtande bild. 

Det är en vidrig bild.

I sig själv borde den vara tillräcklig för att permanent försluta den dörr som aldrig ens borde ha gläntats på.