Det har det i alla fall tydligen blivit. Och det beror på att det kostar pengar att ha anställda som bär ut maten, lagar den, diskar tallrikarna, städar och serverar drickan. Logiskt, antagligen för de flesta. Omöjligt och orättvist, enligt arbetsgivarna.
I veckan släppte lobby- och arbetsgivarorganisationen Visita en rapport, anmärkningsvärt tunn, om hur höjningen av arbetsgivaravgifter för unga har slagit mot hotell- och restaurangbranschen. I den konstateras att en majoritet av de drygt 400 tillfrågade arbetsgivarna under sommaren har höjt sina priser och att den stora förklaringen till detta skulle vara att arbetsgivaravgifterna för unga återställdes till normala nivåer den 1 juni i år.
Nu står hotell- och restaurangbranschen på ruinens brant. Marginalerna är så låga – om inte helt obefintliga. Och skräckhöga avgifter och administration knäcker alla arbetsgivare. En snabb genomgång av det höga tonläget från arbetsgivarsidan visar det tydligt. Det är kris.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Lag på tillgänglighet? Då går branschen under. Flygskatt: hela turistnäringen dör. Skarpare diskrimeringslagstiftning: alla restauranger måste stänga. Betala moms: konkurs. Utbredd konkurs, förresten. Överallt, i hela landet. Betala sociala avgifter så att anställda kan få pension och samhället kan upprätthålla välfärd: alla måste stänga. Ingen kommer våga anställa. Rapportera vilken personal som är inne när: branschen går under av den tunga administrationen. Rätt till heltid: alla kommer bli tvungna att stänga. Löner att leva på: vill ni ha det som i Nordkorea!? Och ingen har väl förresten glömt hur mycket en hamburgare skulle kosta om restaurangmomsen höjdes. Vad var det, en tusing typ?
Lite tillspetsat, kanske. Men seriöst, hur illa är läget egentligen? I ett pressmeddelande uttrycker Visitas vd Eva Östling oro för att det arbetsgivarna måste dra ner på personal. Det låter onekligen illavarslande. Håller politikerna på att störta hela branschen? Hatar de att äta på restaurang? Bo på hotell? Hatar de jobb?
Vi måste gå till botten med detta, för något måste uppenbarligen göras för att undkomma katastrofen som stundar.
Eller?
Den 1 juni, alltså samma dag som arbetsgivaravgifterna för unga återställdes till tidigare nivåer, gick Visita ut i ett pressmeddelande och spådde en fantastisk sommar för besöksnäringen. Då sa nio av tio arbetsgivare i branschen att de trodde att 2016 skulle bli ett bättre år än 2015. Och 2015 var ett väldigt bra år, av allt att döma. 2014 också. Och 2013. Och 2012, och vi kan fortsätta väldigt länge till på det här sättet.
Arbetsgivarna hade i alla fall rätt. Det blev mycket bättre! Statistiska Centralbyråns (SCB) restaurangindex i juni 2016 lyder så här: ”omsättningstillväxten i volym under första halvåret 2016 i restaurangbranschen var preliminärt 6,1 procent jämfört med motsvarande period 2015, vilket är en mycket stark tillväxt i ett historiskt perspektiv”.
Konjunkturinstitutets månatliga konjunkturbarometer ger också uttryck för optimism: ”Restaurangföretagarnas syn på efterfrågan var oförändrad i juli 2016 jämfört med juni 2016. Det är fortfarande klart fler restaurangföretag som tror på ökad efterfrågan på tre månaders sikt än som tror på minskad dito.”
Och tillväxtverket visar att turistnäringen också ökar. Ganska mycket till och med. ”Turismens totala omsättning ökade med 7 procent och de utländska besökarnas konsumtion i Sverige ökade med närmare 18 procent under 2015. Under 2015 gjordes 60,4 miljoner övernattningar i Sverige, vilket var en ökning med 7,1 procent jämfört med året innan.”
Turismen som exportvärde är större än den svenska järn- och stålexporten. Och personbilsexporten, sammanlagt. Om ni inte tror mig – fråga Eva Östling, för det var hon som sa det, under rubriken ”alla pilar pekar uppåt i hotellnäringen”, för inte ens en månad sedan.
Cashen rullar in, med andra ord.
Det är förbannat svårt för den som letar argument till varför det behövs hållas nere arbetsgivaravgifter och momssatser i en bransch som går rent ut sagt skitbra generellt sett, att hitta några. Det gör det svårt att föreställa sig att hela branschen snart kommer att förvandlas till något i stil med en sån där gammal vilda western-stad med rullande buskar på gatorna.
Desto lättare att hitta argumenten är det nog däremot alltid för den som har stora vinstekonomiska intressen i att hitta dem. Men det var väl inte dit våra skattepengar skulle gå?
