Så möttes de för första (!) gången: Demokraternas Kamala Harris och Republikanernas Donald Trump. De har alltså inte träffats tidigare, och nu drabbade de samman i vad som beskrivits som en historisk debatt.

Och visst var den historisk. Dels kan vi ha bevittnat den enda i den här valrörelsen, dels står det kolossalt mycket på spel. Klimatet. Aborträtten. Säkerhetsläget. Allt, egentligen. 

Kamala Harris var påläst, hade uppenbart förberett sig minutiöst. Det är inte särskilt svårt att vara den sansade kandidaten jämte Donald Trump, men Harris gick också in för att också vara trevlig. Hon inledde framträdandet med att räcka fram handen till Trump i en hälsning, och kanske var det redan ex-presidenten knuffades ur balans.

För ur balans var han. Harris fiskade efter upprörda spontana utspel, och Trump svalde betet. Medan Harris pratade lugnt och sansat, uppenbart med siktet inställt på veliga mittenväljare, körde Trump på den inslagna vägen: lögner, attacker, svammel. 

Men ABC, som producerade och sände debatten, hittade ett upplägg som lyckades hålla debatten inom någon sorts rimlighetsram. När Trump sa att invandrare kommer till USA och äter husdjur – ja, så sa han – påpekade programledarna att det inte finns några belägg för påståendena. 

När abortfrågan var på agendan påstod Trump att Demokraterna inte nöjer sig med att tillåta abort i nionde månaden (vilket så klart inte stämmer), utan att de också vill “döda barn”. Han upprepade teorin om att valresultatet 2020 manipulerats. 

30 gånger ljög Trump under debatten, enligt CNN.

SVT bör dra lärdom inför kommande partiledardebatter.

ABC:s faktagranskning var nödvändig, precis som beslutet att ha mikrofonen avslagen när den andra parten pratar. Visserligen hade Donald Trumps säkerligen yttrat fler dumheter om mikrofonen varit påslagen hela tiden, men debatten hade blivit outhärdlig. SVT bör dra lärdom inför kommande partiledardebatter.

Det var kanske ingen knockout-vinst, men den allmänna bedömningen tycks vara att Harris vann. Det kan kanske tyckas självklart – många av oss är i konstant chock över hur Donald Trump någonsin kunde bli president och att han nu får chansen igen – men vi måste påminna oss om hur det såg ut för några månader sedan.

Då var det en plågsamt förvirrad Joe Biden som förödmjukades i livesändning: det blev uppenbart att Demokraternas kandidat omöjligen skulle leverera som president i fyra år till – han överlevde ju knappt en debatt. Kamala Harris erbjuder något radikalt bättre, och hon stod för en stabil leverans i nattens debatt.

Men även Harris har, förstås, sina fläckar, varav inställningen till kriget i Gaza är den största. Det är ingen nyhet att USA ovillkorligen stöttar Israel. Man har konsekvent framhållit Israels rätt att försvara sig och hela tiden bidragit med vapen till den israeliska militären. 

När Harris fick frågan om hur hon vill hantera kriget blev det, som väntat, fokus på Israel. Hon pratar ingående om de övergrepp Hamas begått, men inte om Israels övergrepp på palestinierna. Hon säger att “för många” palestinier har dött, men har uppenbarligen ingen avsikt att pressa Israel att sluta döda. 

I slutändan måste USA välja den minst skadliga presidenten, och det är förstås Kamala Harris. I debatten lyckades hon antagligen vinna över några republikaner, de som kommer vara avgörande för att stoppa Donald Trump. 

Det är värt att påminna sig om vad som väntar om Donald Trump blir president. Häromdagen gick han ut och lovade att alla som bidragit till “fusket” i valet 2020 ska fänglas när han tar makten.

Project 2025, dokumentet som beskriver hur Trump vill förändra det amerikanska samhället, är mörk läsning. Trump förnekar att han har något med Project 2025 att göra – men nickade instämmande när det nämndes under debatten. Han lyckades möjligen ljuga med orden, men inte med kroppen.

Som svensk är det svårt att förstå dynamiken i amerikansk politik. Hela systemet är väsensskilt från vårt, närmast odemokratiskt: vinnaren är inte nödvändigtvis den som fått flest röster, man måste registrera sig i förväg för att få rösta och valdagen är en vardag, då majoriteten av befolkningen jobbar.

Men vi kan inte unna oss att avfärda spektaklet som är det amerikanska presidentvalet. Sverige har ett nära samarbete med USA, och det ska förstärkas – oavsett vem som vinner valet i november, sa nya utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) i tisdags.

Och det försvarsavtal (DCA) vi nu kritat under knyter ihop med med jättemakten USA under lång tid framöver. Det vore förödande om landet då styrdes av en tyrann som Donald Trump. Tack och lov att Demokraterna till slut skickade fram en kandidat som har en reell chans att vinna.