BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Allra mest älskar jag att de två grundteorierna i modern fysik, allmänna relativitetsteorin och kvantfysiken, inte riktigt går att förena. Kvantmekaniken, denna fantastiska teori som kan förklara de allra minsta beståndsdelarnas växelverkan och ger oss möjligheten att alternativa versioner av oss själva existerar där ute, kan inte förklara gravitationen.
Jag gillar det för att det påminner oss om hur mycket vi ändå har kvar att lära oss om de krafter som styr vår verklighet. Och för att det kanske betyder att universum, i all sin meningsfulla meningslöshet, har ett sinne för humor.
Men även om jag blir lugn av att läsa långa texter fulla av ord jag inte förstår om teorier jag inte riktigt begriper, så finns det alltid en liten, bitter del av mig som tänker på något helt annat när jag fascineras av spacetime, gravitationsvågor och Albert Einsteins fantastiska teorier.
Nämligen den del av mig som tänker på Albert Einsteins fru.
Mileva Marić var också fysiker precis som sin man, men utan hans framgångshistoria. Det är kanske orättvist att jämföra henne med en av de skarpaste genier världen skådat, men om man bortser från den biten är det ändå en intressant jämförelse att göra.
Mileva Marić studerade matematik och fysik på samma högskola som Albert Einstein, och det var där de träffades. Men Albert Einsteins högskola skilde sig rejält åt från Mileva Marićs. Hon var ensam kvinna i sin klass, och den femte någonsin som studerade de ämnena. För att överhuvudtaget nå så långt på den tiden måste hon ha varit enormt driven och mycket begåvad.
Hennes studier och karriär avbröts av att hon blev gravid med Albert Einstein. Hon födde tre barn åt honom innan han skiljde sig från henne och gifte om sig.
Efter Mileva Marić har vi haft långt över 100 år på oss att se till att kvinnor inom naturvetenskapliga ämnen och överallt i samhället inte straffas bara för att de skaffar familj. Det har inte skett. Eftersom vi fortfarande lever i ett samhälle baserat på en karta ritad av män.
Många studier har gjorts som visar att kvinnor inom naturvetenskapliga fält fortfarande möter fördomar på grund av sitt kön. Bara ett år efter doktorsexamen tjänar kvinnor inom Stem (naturvetenskap-teknik-ingenjörskap-matematik) mindre än sina manliga kollegor. Och de stora skillnaderna vad gäller lön och karriär kommer när kvinnorna skaffar barn.
Fortfarande finns det politiker och debattörer som talar om för kvinnorna att det är deras eget fel eftersom de ”väljer” att skaffa och ta hand om sina barn, och att de därför inte har rätt att klaga på löneskillnader eller skev könsfördelning.
Så låt oss slå fast följande: Att ta hand om sina egna barn är inte ett ”val”. Det är en plikt.
Det är också en samhällsinsats, för det ligger givetvis i samhällets intresse att våra barn tas om hand på ett sätt som gör dem till trygga, kärleksfulla vuxna som i sin tur befolkar samhället med trygga, kärleksfulla vuxna.
Problemet med löneskillnader och könsfördelning och anställningsrisk och allt vad det heter är inte kvinnorna. Problemet är inte barnen. Det är männen. Problemet för Albert Einsteins fru är inte att hon skaffade barn istället för karriär. Problemet är, då som nu, att hennes man inte gjorde detsamma.
Kvinnor har tagit sig ut i den offentliga sfären och in på traditionellt manliga områden i en takt som på inget vis motsvaras av hur män slagit sig in i hemmets sfär och på traditionellt kvinnliga områden. Det har förstås att göra med den karta som männen ritat. Det är också beviset för diverse mansaktivister som menar att män och kvinnor traditionellt haft lika många privilegier bara inom olika områden, hur fel de har.
Jag är trött på att prata om ”problemet” med att kvinnor tar hand om sina barn. Jag är trött på en jämställdhetsdebatt som fokuserar på hur vi ska få ut kvinnor i arbetslivet fortare efter förlossningen. Detta är inte en kvinnofråga, det är en mansfråga.
Med jämställda plikter kommer jämställd tid. Tid att utveckla, uppfinna, göra avtryck, skapa värden, eller bara vara.
Jag tänker att det är vad jämställdhetsarbetet någonstans kokar ned till. Löner människor kan leva på. Jämställd fördelning av plikter. Och så möjligheten att vara, tänka och skapa avancerade fysiska teorier, på lika villkor.
