Men jag hoppas att det nypåhittade varumärkesordet ”supervalåret” snabbt förpassas till kalkonordens sophög. ”Supervalår” låter som om vi är på väg in i en karneval där vi ska festa, supa och störtrösta. I själva verket väntar ett stenhårt slit med att beskriva den verklighet alliansregeringen försatt oss i och som mainstreammedierna, inklusive public service, inte förmått eller inte önskat skildra.

Aron Etzler, som är både journalist och politiker, nu partisekreterare i Vänsterpartiet, har på ett utmärkt sätt kartlagt vad som skett i Sverige bortom det som syntes ske, skickligt iscensatt av moderaternas pr-maskin, i boken Reinfeldteffekten. Ge bort den till en borgerlig, samvetsöm vän, som börjat tvivla!

Min erfarenhet är att människor inte gärna vill erkänna, ens för sig själva, att de gått på en nit och låtit sig förföras av till exempel alliansregeringens pr-kupper. Men här kommer den kloka valhemligheten in i spelet: De kan hålla masken utåt, samtidigt som de i hemlighet inte så mycket röstar rödgrönt, vilket jag tror att de samvetsömma kommer att göra, som att de röstar bort denna manipulativa allians, som lurat skjortan av dem.

Jag har några älskade vänner, som röstade borgerligt 2006, för att ”få bort” Göran Persson och de är de mest ångerfulla individer jag känner. Själv lägger jag alltid sten på deras börda genom att säga till dem: ”Vad gnäller du om? Du har ju själv bidragit till att detta privatiseringsinferno blev möjligt!” Och de svarar att de inte fattade vad alliansen var ute efter. De gick på de så kallade ”nya Moderaternas” pr-kampanj, som ville göra troligt att alliansen inte avgjort skilde sig från sossarna.

Vad Aron Etzler lyckas visa är att alliansen gått längre till höger, skattesänkt och privatiserat mer än något traditionellt högerparti någonsin hade kunnat komma undan med. Tack vare att de lett en pr-regering, stajlad av Per Schlingmann, Sofia Arkelsten och Ulrika Schenström; alla urskickliga pr-människor. Det sista är inte Etzlers ord utan mina. Men vem står ut med att erkänna att hen gått på en pr-kupp?

Det sorgligaste är att Socialdemokraterna låtit sig hänföras av alliansens pr-maskineri. De vill upprepa det, eftersom det ”tycks funka”. De tänker sig ett girigt mellanskikt, vars röster de vill erövra genom att inte störa moderaternas otäcka landvinningar. På mig verkar Socialdemokraterna vara tondöva. De har aldrig anslutit sig till proletariatets diktatur, de har alltid sökt en anständigare väg till rättvisa, alltid och påstridigt hävdat demokrati; det är deras enorma fördel. Men nu, när pr-maskiner försöker sluka demokratin är de beredda att gå pr-vägen, istället för att hävda vad de en gång stod för. Pr är kapitalismens stalinism. Ett högerparti som klätt ut sig till arbetarparti och ett före detta arbetarparti, som ansluter sig till borgerligheten, men inte vill låtsas om det... Vi är värda tydligare skiljelinjer.

Alla vet innerst inne att vi inte tål ökade klassklyftor, inkomstklyftor eller ökad privatisering inför den framtid som är i anstormande, mest lik en ockupationsmakt av klimatförsämring, folkvandringar och krig om resurser. Alliansen har gått för långt och det avslöjar sig nu i en välfärd och infrastruktur i förfall.

Ibland, när jag betraktar världens handlingsförlamning inför klimathotet, har jag en känsla av att många människor vill bli lurade, för att få fortsätta ”som vanligt” så länge som möjligt och föredrar politiker som göder deras dagdröm, istället för att handlingskraftigt ta itu med allt som måste förändras.

Men verkligheten har en förmåga att alltid hinna ikapp och sedan springa förbi alla slags politiska korthus. Just nu har den sprungit förbi alliansens.