Läs också: Ledarbloggen: Tydligt nog?
Förra året stormade det kring ett av Sveriges största bolag, SCA. Jan Johansson, dåvarande vd, hade tagit med sin dotter på både EM och VM i fotboll. De betalade inte resan själva. Det gjorde bolaget, som ungefär runt samma tid sade upp tusentals anställda men ändå alltså kunde skrapa ihop cash till såväl fotbollsresor och Volvo Ocean Race som helrenovering av en lyxig jaktanläggning i Härjedalen. Och flyga runt ledningens fruar, barn och hundar med bolagets privatjet. Och Folksams och Nordeas vd:ar också, när de skulle delta i SCA:s jaktresor. Som ingen heller betalade själv för.
När alliansen i Stockholm skulle bygga Nya Karolinska gick bolagen, det svenska byggföretaget Skanska och det brittiska investmentbolaget Innisfee, som skulle sköta arbetet ihop och började skatteplanera. En revisionsfirma fick i uppdrag att ta fram ett avancerat skatteupplägg. Ett nytt bolag startades – Swedish Hospital Partners, SHP. Ett brevlådeföretag i Luxemburg hanterade lån med hög ränta och vips så försvann bolagets beskattningsbara vinst i Sverige. Till 2039 kommer nästan en och en halv miljard svenska kronor att slussas ut. Hundratals miljoner går Stockholms välfärd förlorade.
Rammi och några andra byggarbetare arbetade över nästan hela Sverige under förra året. De var anställda i det estniska företaget RLK Rakennus Gruppi OÜ. Företaget har varken F-skatt eller kollektivavtal, vilket innebär att Skatteverkets krav för att få de id-kort som krävs för att arbeta på svenska byggen inte uppfylls. ID06, som de heter, är speciella id-kort som finns till för att försvåra svartarbete och ekonomisk brottslighet. På korten finns foto och namn på arbetaren och uppgift om hos vilken arbetsgivare denne är anställd. Rammi och resten av gruppen är inte kvalificerade att ha ID06. Men de har det ändå, men med ett annat bolagsnamn på: Hassel & Hector.
För att göra en lång och brokig historia kortare och mer överskådlig kan man säga att Hassel & Hector är ett företag som ingen verkar vilja ta ansvar för, som inte betalar sociala avgifter eller löner och som alltså absolut inte följer det kollektivavtal de tecknat. Företaget används som mellanhand mellan det lilla bolaget RLK och större bolag – till exempel JM. Genom att göra på det sättet får JM arbetare som gör det jobb som ska göras till ett billigt pris – oavsett om det är medvetet eller inte. Anledningen till att priset är billigt är att de som gör jobbet är anställda av en underentreprenör som bara forslat in dem där för att undgå regler och villkor. I slutändan tjänar alla pengar – utom de som arbetar.
I sammanhanget är det nästan tjänstefel att inte också påminna om den så kallade Skandiaskandalen. Den som började sommaren 2000 då Skandiachefen Lars-Eric Petersson avslöjades med att ha tjänat uppåt 100 miljoner kronor i bonus – utöver den han redan hade på 75 miljoner kronor. Som sedan fortsatte med att elva chefer i Skandia fått dela på tre miljarder kronor i bonusar, att flera toppchefer i bolaget fått sina lägenheter lyxrenoverade och att deras barn fått hyresrätter ombildade till värdefulla bostadsrätter.
Och så, apropå bostäder då, är det väl få som glömt att det här året började med att det stormade kring fackförbundet Kommunal. Kommunal, med en halv miljon medlemmar och en ledning som bott utan att betala på en kursgård. Som upplåtit hyresrätter i en fastighet på Sveavägen till fackföreningsfolk och startat lyxrestaurang där en porrstjärna uppträtt. Kommunal, vars ledning hade svårt att svara rätt på frågor, fick ångra sig offentligt och fick hela sin existens ifrågasatt. Som gjorde så att hela fackföreningsrörelsen fick hela sitt existensberättigande ifrågasatt.
Det var om det jag blev kallad till en debatt en dag mitt i allt tumult. Ämnet: ”Har facket spelat ut sin roll?”. Inte så konstigt kanske – det är ju så det alltid låter när någon gjort något dåligt i fackföreningsrörelsen.
Då ska alla gå ur.
Då skriver Sveriges största tidningar långa haranger om att medlemmarna ska lämna, att facket inte behövs och att, just det, facket har spelat ut sin roll.
Vad som är desto konstigare: det är aldrig någon som pekar på bolagen och frågar om de spelat ut sin roll. Låt mig komma med en kvalificerad gissning till varför.
Det handlar om att alla liksom förväntar sig att bolagen ska fiffla. För att det ligger i deras natur att göra så för att det enda de tänker på är att tjäna så mycket pengar som möjligt och behöva betala så lite som möjligt till sin arbetskraft.
Och där, precis just där, ligger också svaret på frågan om facket.
Det behövs mer än någonsin.
